TEXT: KERSTIN DILLMAR FOTO: LOUISE BAHRTON OCH CAROLINE HARRIUS

---

I vår visar Sigtunastiftelsen utställningen lungornas oscillerande rörelse, verk av Evelina Dovsten som i första hand arbetar med glas som material.

– Det går ju inte att sudda i glas och många gånger har jag medvetet kvar sådant som inte riktigt blev som jag tänkte mig för att dokumentera den enskilda händelsen, men också för att det ju blir som ett stelnat ögonblick av tiden.

Evelina är åtta år när hon kliver in i glashyttan i Gränna. Familjen är på tältsemester. Värmen, elden, den mjuka glasmassan som formas och samarbetet mellan kollegorna därinne gör ett starkt intryck på Evelina. Hon känner där och då, rakt genom hela kroppen, att det här vill hon också göra. Hennes gymnasieval blir en lärlingsplats på glashyttan hemma i Eskilstuna. Hon lär sig snabbt och får vartefter jobba extra och gesällvandringen leder ut i världen – bland annat till en framstående glashytta i Skottland och glasblåsarstudier i Japan.

-Efter det så kom jag till en brytpunkt, säger hon. Jag var tjugofem år gammal och hade varit verksam som glasblåsare i tio år. Endera fortsätter man att vara anställd eller så startar man eget. Men Evelina, som också alltid varit intresserad av konstvetenskap och arkitektur, valde en tredje väg och sökte till Konstfack.

Evelina berättar att när hon ser glasföremål så känner hon genast i kroppen vilka rörelser glasblåsaren har gjort för att kunna forma glaset. Hon kallar det för att kunna ”läsa” hantverket. Hon kan till och med identifiera glasföremål utifrån hur hon vet hur andra glasblåsarkollegor rör sig.
-Formen ekar i mig, säger Evelina.

Men vad händer då när de flesta av oss knappt kan skilja ett munblåst glas från ett maskintillverkat? Evelina nickar lite och svarar.

– Jag tänker att det är jätteviktigt att hantverk värdesätts och att kunskapen förs vidare. Det handlar inte bara om den många gånger tysta kunskapen i sig eller det praktiska utförandet, utan det handlar ju också om hur vi förhåller oss till framtiden där ju föremålen kommer att bli tysta och stumma när vi inte längre kan förstå hur de skapats.

Evelina Dovsten har sin ateljé i Gustavsberg och har en mängd olika utställningar bakom sig. Hon beskriver sin egen arbetsprocess som att hon går i dialog med materialet. Att det finns en vågrörelse, ett slags fram och tillbaka, där hon ofta har en bild av vad det är hon vill göra, men där materialet kan svara på ett sätt som gör att hon kan behöva ändra sina planer.

-Det går ju inte att sudda i glas och många gånger har jag medvetet kvar sådant som inte riktigt blev som jag tänkte mig för att dokumentera den enskilda händelsen, men också för att det ju blir som ett stelnat ögonblick av tiden. Glas som hårdnat går bara att till viss del värma upp och få mjukt igen, så det finns alltid en viss tidspress, säger Evelina.

Under våren 2026 har Evelina Dovsten en utställning på Sigtunastiftelsen som heter I lungornas oscillerande rörelse.

-Man kan beskriva det som en existentiell utställning, nästan med en sakral estetik, berättar Evelina. Den här fram och tillbaka-rörelsen finns ju hos alla levande varelser, förstås när vi andas, men också ända ner på cellnivå i kroppen. Men det handlar ju också om våra inre processer av skapande, reflektion och fördjupning. Kanske kan man beskriva det som en översättning som tar gestalt.

I utställningen finns friblåsta glasskulpturer samt vägghängda assemblage bestående av måleri på pannå med skuret och graverat planglas. Verken befinner sig i dialog med varandra och betraktaren får möjligheten att befinna sig i spänningsfältet mellan dem.

---

Konstutställningar på Sigtunastiftelsen våren 2026

Åminnelse – Anna Berglind och Susanne Zimmermann Berglind, Visas fram till den 13 februari

I lungornas oscillerande rörelse – Evelina Dovsten – 21 februari – 17 april

Världen bortom denna – Lina Selander och Petra Carlsson Redell 25 april – 29 maj

Vadan och varthärn – Hilding Linnqvist 4 juni – 9 okt

Läs mer om vårens utställningar