Per Starke har en lång chefskarriär i ryggen, inom IT, forskning, utbildning, hotell och vård. Idag arbetar han inom Svenska kyrkan med ansvar för samverkan och digitalisering. Dag Hammarskjölds tankar om ledarskap har präglat honom i hans egen yrkesroll och fick honom till slut att skriva Generalsekreteraren, en lärobok i form av en skröna där de båda möts i ett fiktivt samtal.
När Per Starke började skriva Generalsekreteraren så byggde det på ett inre driv att på ett pedagogiskt sätt förklara transformerande – utvecklande ledarskap och att därigenom också kunna få bearbeta sitt eget ledarskap och sin yrkesroll. Men i bakgrunden fanns också pandemin och materialet till fem inställda seminarier om Dag Hammarskjöld. Inspirerad av 1400-talets facklitteratur i dialogform så skapade Per Starke en fiktiv version av sig själv som oväntat hamnar i samtalar med Dag Hammarskjöld. De befinner sig i en lägenhet i Uppsala helt nära Gamla kyrkogården där släkten Hammarskjölds grav kan anas på avstånd. Där har också Dag Hammarskjöld sitt namn på en liten anspråkslös liggande stenplatta. Han föddes 1905 och avled i samband med flygkraschen i Ndola 1961 under försöken att lösa den pågående Kongokrisen.
När boken Vägmärken publicerades efter Hammarskjöld död så blev det tydligt att han länge skrivit dagbok som ett sätt att reflektera över sitt liv och sin inre process. Ännu tidigare gick Dag Hammarskjöld fram och tillbaka i pelargången på Sigtunastiftelsen för att memorera allt till sin juridikexamen. Han verkar ha brottats med riktningen i sitt liv i en uppväxtmiljö med förväntningar på att man ska åstadkomma något och bidra till världen.
Dag Hammarskjöld i Rosengården på Sigtunastiftelsen 1930.
-Man kan tala om det som en slags kallelse, men man behöver inte heller göra det. När frågan kommer så faller bitarna på plats, menar Per Starke. Dag Hammarskjöld blev generalsekreterare för FN.
I en av de tidigaste meningarna i Vägmärken står det ”Ett urblåst ägg flyter bra och följer alla vindkast – utan förbehåll eller distans – ivrig att vara till lags – med ett tal utan form och utan vikt”. Senare i boken formulerar Dag Hammarskjöld ”En ledare som har tyngd skapar motstånd, men får respekt. En ledare utan tyngd, blir populär, men får ingen respekt. Man kan inte för fridens skull ge efter på egen erfarenhet och hållning”.
-Att vara chef eller ledare kan göra en fartblind, menar Per Starke. Inte bara så att allt snurrar snabbare och snabbare utan också en fartblindhet gällande vem man är, sin roll och sin betydelse i sammanhanget. Att sitta i en skyskrapa på Manhattan och ha världens konflikter som sitt arbetsfält innebär förstås en extra utmaning kring detta.
Andaktsrummet i FN-huset kallas Stillhetens rum. Den språkbegåvade Hammarskjöld använde sig ofta av metaforer. -Man kan säga att det där rummet är en enda stor metafor. Det ska vara öppet för det man har med sig in. Man ska kunna få nya perspektiv. Och altaret av järnmalm är en tydlig metafor för att det hänger på oss vad det blir – skapar vi plogbillar eller vapen med det vi gör?
Som ledare och chef så behöver man hela tiden reflektera över sig själv, menar Per Starke. Att om och om igen ställa sig frågan ”Varför agerade jag så där i det där läget?” eller ”Hur ser min roll ut?”
-Fjällvandringarna, det här att utsätta sig för sin egen litenhet mitt ute i oändliga vidder, utsätta sig för utsatthet, seglingen och fotograferandet, är ju inte bara ett uttryck för Hammarskjölds längtan efter att få vara ute i naturen. Det var förstås också ett sätt för honom att försöka leva mitt bland alla förväntningar, både hans egna och andras. Ett sätt att försöka hålla kvar perspektiven.
Vad skulle då Dag Hammarskjöld ha tänkt om världsläget idag?
– Ja, det kan vi ju inte veta, svarar Per Starke och tillägger.
– Men jag tror att Hammarskjöld skulle ha tagit en mer aktiv roll och själv åkt fram och tillbaka och försökt att hitta den tredje punkten i konflikterna.
Det vanliga vid förhandlingar är att man letar efter de båda parternas minsta gemensamma nämnare. Hammarskjöld letade nästan alltid efter den tredje punkten, det som skulle kunna ligga i linje med de båda ståndpunkterna och längre fram förenas i något som man ännu inte tänkt på eller förstått som något större att uppnå. -Det handlar om att redan från början lyssna efter något som jag i första läget inte uppfattat eller förstått, menar Per Starke. Och han tillägger
– Det är aldrig den senaste kvartalsrapporten som skapar motivation för en medarbetare. Motivation skapas när vi formulerar det osägbara; det som ger sammanhang, trygghet, stabilitet och framtidstro. En medarbetare kommer aldrig att kunna känna tilltro till en ledare som inte vet vad den står för. Och det gäller inifrån och ut. Både i ledaren själv och i organisationen. Och det finns alltid något större att uppnå. Något som pekar bortom oss själva och in i framtiden.
PER STARKE
Per Starke är född och uppvuxen i Göteborg. Efter studier i teologi med inriktning mot religionsfilosofi har han gjort en chefskarriär inom en rad områden: IT, forskning och utbildning, rehabilitering, hotell och vård. Idag arbetar han chef inom Svenska kyrkan med ansvar för samverkan och digitalisering.
2021 debuterade han med bildningsromanen ”Den florentinska liljan”, den första boken i en planerad svit om Europas utveckling från 1400-talet till idag. Uppföljaren om 1500-talet, Erövringen, gavs ut 2023 (Bokförlaget Korpen). Generalsekreteraren kom ut 2021 (Storge).
Per Starke har en lång chefskarriär i ryggen, inom IT, forskning, utbildning, hotell och vård. Idag arbetar han inom Svenska kyrkan med ansvar för samverkan och digitalisering. Dag Hammarskjölds tankar om ledarskap har präglat honom i hans egen yrkesroll och fick honom till slut att skriva Generalsekreteraren, en lärobok i form av en skröna där de båda möts i ett fiktivt samtal.
När Per Starke började skriva Generalsekreteraren så byggde det på ett inre driv att på ett pedagogiskt sätt förklara transformerande – utvecklande ledarskap och att därigenom också kunna få bearbeta sitt eget ledarskap och sin yrkesroll. Men i bakgrunden fanns också pandemin och materialet till fem inställda seminarier om Dag Hammarskjöld. Inspirerad av 1400-talets facklitteratur i dialogform så skapade Per Starke en fiktiv version av sig själv som oväntat hamnar i samtalar med Dag Hammarskjöld. De befinner sig i en lägenhet i Uppsala helt nära Gamla kyrkogården där släkten Hammarskjölds grav kan anas på avstånd. Där har också Dag Hammarskjöld sitt namn på en liten anspråkslös liggande stenplatta. Han föddes 1905 och avled i samband med flygkraschen i Ndola 1961 under försöken att lösa den pågående Kongokrisen.
När boken Vägmärken publicerades efter Hammarskjöld död så blev det tydligt att han länge skrivit dagbok som ett sätt att reflektera över sitt liv och sin inre process. Ännu tidigare gick Dag Hammarskjöld fram och tillbaka i pelargången på Sigtunastiftelsen för att memorera allt till sin juridikexamen. Han verkar ha brottats med riktningen i sitt liv i en uppväxtmiljö med förväntningar på att man ska åstadkomma något och bidra till världen.
Dag Hammarskjöld i Rosengården på Sigtunastiftelsen 1930.
-Man kan tala om det som en slags kallelse, men man behöver inte heller göra det. När frågan kommer så faller bitarna på plats, menar Per Starke. Dag Hammarskjöld blev generalsekreterare för FN.
I en av de tidigaste meningarna i Vägmärken står det ”Ett urblåst ägg flyter bra och följer alla vindkast – utan förbehåll eller distans – ivrig att vara till lags – med ett tal utan form och utan vikt”. Senare i boken formulerar Dag Hammarskjöld ”En ledare som har tyngd skapar motstånd, men får respekt. En ledare utan tyngd, blir populär, men får ingen respekt. Man kan inte för fridens skull ge efter på egen erfarenhet och hållning”.
-Att vara chef eller ledare kan göra en fartblind, menar Per Starke. Inte bara så att allt snurrar snabbare och snabbare utan också en fartblindhet gällande vem man är, sin roll och sin betydelse i sammanhanget. Att sitta i en skyskrapa på Manhattan och ha världens konflikter som sitt arbetsfält innebär förstås en extra utmaning kring detta.
Andaktsrummet i FN-huset kallas Stillhetens rum. Den språkbegåvade Hammarskjöld använde sig ofta av metaforer. -Man kan säga att det där rummet är en enda stor metafor. Det ska vara öppet för det man har med sig in. Man ska kunna få nya perspektiv. Och altaret av järnmalm är en tydlig metafor för att det hänger på oss vad det blir – skapar vi plogbillar eller vapen med det vi gör?
Som ledare och chef så behöver man hela tiden reflektera över sig själv, menar Per Starke. Att om och om igen ställa sig frågan ”Varför agerade jag så där i det där läget?” eller ”Hur ser min roll ut?”
-Fjällvandringarna, det här att utsätta sig för sin egen litenhet mitt ute i oändliga vidder, utsätta sig för utsatthet, seglingen och fotograferandet, är ju inte bara ett uttryck för Hammarskjölds längtan efter att få vara ute i naturen. Det var förstås också ett sätt för honom att försöka leva mitt bland alla förväntningar, både hans egna och andras. Ett sätt att försöka hålla kvar perspektiven.
Vad skulle då Dag Hammarskjöld ha tänkt om världsläget idag?
– Ja, det kan vi ju inte veta, svarar Per Starke och tillägger.
– Men jag tror att Hammarskjöld skulle ha tagit en mer aktiv roll och själv åkt fram och tillbaka och försökt att hitta den tredje punkten i konflikterna.
Det vanliga vid förhandlingar är att man letar efter de båda parternas minsta gemensamma nämnare. Hammarskjöld letade nästan alltid efter den tredje punkten, det som skulle kunna ligga i linje med de båda ståndpunkterna och längre fram förenas i något som man ännu inte tänkt på eller förstått som något större att uppnå. -Det handlar om att redan från början lyssna efter något som jag i första läget inte uppfattat eller förstått, menar Per Starke. Och han tillägger
– Det är aldrig den senaste kvartalsrapporten som skapar motivation för en medarbetare. Motivation skapas när vi formulerar det osägbara; det som ger sammanhang, trygghet, stabilitet och framtidstro. En medarbetare kommer aldrig att kunna känna tilltro till en ledare som inte vet vad den står för. Och det gäller inifrån och ut. Både i ledaren själv och i organisationen. Och det finns alltid något större att uppnå. Något som pekar bortom oss själva och in i framtiden.
PER STARKE
Per Starke är född och uppvuxen i Göteborg. Efter studier i teologi med inriktning mot religionsfilosofi har han gjort en chefskarriär inom en rad områden: IT, forskning och utbildning, rehabilitering, hotell och vård. Idag arbetar han chef inom Svenska kyrkan med ansvar för samverkan och digitalisering.
2021 debuterade han med bildningsromanen ”Den florentinska liljan”, den första boken i en planerad svit om Europas utveckling från 1400-talet till idag. Uppföljaren om 1500-talet, Erövringen, gavs ut 2023 (Bokförlaget Korpen). Generalsekreteraren kom ut 2021 (Storge).
No Comments