”Jag har nog alltid varit en Tom Tvärtom”

21 mars 2024 – Artikel – Aktuellt

Möt Sigtunastiftelsens nya direktor Helle Klein

TEXT: LISBETH GUSTAVSSON FOTO: RICHARD L ERIKSSON

Helle Klein är Sigtunastiftelsens nya direktor. En kristen humanist som har lämnat medievärlden efter mer än trettio år som opinionsbildare och chefredaktör. Nu vill hon ge röst åt Sigtunastiftelsens vision om dialog som väg till fred och demokrati. Odla ett trotsigt hopp i en orolig och konfliktfylld värld. Vad lämpar sig bättre än en plats byggd för hela människan med skyddande valv och fri utblick mot världen? Stillhet och styrka i förening är myllan till mod i hennes liv.

Många trådar i Helles liv löper samman på Sigtunastiftelsen. Hon var bara 17 år när hon reste  till Sigtuna som yngsta ledamot någonsin i Kyrkans Ungdoms förbundsstyrelse. Hon minns särskilt den gången de uppvaktade Manfred Björkquist på hans 100-årsdag. Där satt han, Sigtunastiftelsens grundare, i en stol och vinkade mot besökarna.

Samtalskulturen har hon med sig hemifrån radhuset i Lund. Varje kväll under uppväxten samlades familjen till gemensam kvällsvard med diskussion om allt som hänt i samhället, i skolan och på föräldrarnas jobb. Helles mamma kom ifrån en arbetarfamilj i Malmö – morfar var byggnadsarbetare och mormor arbetade på fabriken Strumpan – medan pappan härstammar från en liberal akademikerfamilj i Stockholm. Föräldrarna var lärare och helt ointresserade av religion. Döm om deras förvåning när dottern vid tretton års ålder gick med i Kyrkans ungdom.

– Tron blev mitt tonårsuppror! Mamma köpte Ingmar Hedenius böcker åt mig som ateistisk motvikt, skrattar Helle. Jag har nog alltid varit en ”Tom Tvärtom”. Den där figuren i Britt G Hallqvists diktbok för barn som mamma läste för mig när jag liten.

– Tom Tvärtom var jag också när jag gick med i SSU samtidigt som Kyrkans Ungdom. I den ena världen fick jag försvara att jag hade ett samhällsengagemang och i den andra att jag trodde på Gud.

Om sin farfar, den kände fysikern Oskar Klein, visste Helle en hel del som liten. Han och Niels Bohr var ju några av kvantfysikens förgrundsgestalter. Men det var under teologistudierna i Lund som hon upptäckte sin farfars far Gottlieb Klein och det judiska arvet. Gottlieb kom från fattiga förhållanden i Ungern och drömde om att bli rabbin. Som trettonåring lämnade han hemmet och gick till fots i fyrtio mil till en känd talmudhögskola. Han blev med tiden forskare inom  reformjudendomen i Berlin och utnämndes 1882 till överrabbin i Stockholm. 

– Gottlieb var nära vän med Nathan Söderblom. De delade visionen om den universella kärleken och religionen  som språk för fred och försoning. Det skiljer hundra år mellan mig och Gottlieb, men jag känner igen mig i så mycket av hans profetiska teologi.

Efter teologiexamen gick Helle A-pressens skola för unga ledarskribenter och fick snabbt jobb på Örebrokuriren. Året efter blev hon tidningens chefredaktör – då 25 år och landets yngsta. Några år senare rekryterades hon till Aftonbladets ledarredaktion och blev snart politisk chefredaktör för Aftonbladet och ingick i högsta ledningen i tio års tid. Många känner henne som vass debattör och opinionsbildare i radio och TV genom åren.

Efter elva år i hetluften blev hon till slut präst 2008 i Stockholms stift.

– Biskop vid prästvigningen var min ungdomspräst Caroline Krook, som jag hade mött som trettonåring. Söndagens gammaltestamentliga text var samma ord ur Jesaja som Gottlieb fick provpredika över när han sökte tjänsten som rabbin i Stockholm. Livets väv är förunderlig!

Efter fem år i kyrkan tackade hon ändå ja till jobbet som chefredaktör och ansvarig utgivare för industriarbetarnas tidning Dagens Arbete. Grävande journalistik på toppnivå men också plats för poesi. Helle älskar lyrik och citerar ofta dikter i tal och texter.

– Den mediala bilden av mig är att jag är debattören som står barrikaderna och tar ton i samhällsdebatten. Men jag har också ett enormt behov av ensamhet och tystnad. Retreat är livsnödvändigt för mig, ett reningsbad för själen. På Aftonbladet åkte jag regelbundet på sex dagars tystnad till kollegornas stora förvåning: Kan Helle Klein verkligen vara tyst?

Vem är hon då som ledare? Bara mig själv, säger hon. Jag är människan Helle som är en värderingsstyrd person.

– Jag tror på dialog och vill odla en god samtalskultur med mycket humor. Jag är den raka sorten som inte tror på att smussla undan saker.  Upp med dem på bordet! Rakhet som bärs av omsorg är inte farlig, för vi är människor som respekterar varandra.

– Jag vill vara coach och bollplank, jag delegerar gärna och uppskattar självgående chefer. 

Superkontroll är aldrig bra, för det kortsluter systemet.

När Sigtunastiftelsen skapades för hundra år sen var det som svar på den tidens oro för brinnande världskrig, pandemi och en skör demokrati. Idag lever vi i en djupt existentiell kris och Helle formulerar vår tids utmaningar för en kristen humanism: Hur bygger vi fred? Hur möter vi klimat- och miljökrisen? Hur värnar vi människovärdet och det fria ordet mot auktoritära rörelser i vår tid?

– Sigtunastiftelsen är platsen för det trotsiga hoppet. Här är vi kallade att stå på livets sida och befria människor till skapande medmänniskoliv.

Men, och det är viktigt för Helle Klein, utan att skriva tron på näsan på varandra. Som Luther påpekade är ju en kristen skomakare inte kristen för att han gör skor med kors på. Utan för att han gör skor som är bra för nästan.

OM HELLE KLEIN

FÖDD: 9 JULI 1966 I STOCHOLM

YRKE: DIREKTOR, PRÄST, JOURNALIST