TEXT: SOFIA AF GEIJERSTAM FOTO: KAJSA GÖRANSSON

Efter succén med Björnjägarens döttrar är Sigtunaförfattaren Anneli Jordahl tillbaka med en ny historisk roman, Kallet. Denna gång gräver hon i sin egen familjehistoria som tar henne tillbaka till ett litet fjällpensionat vid Stora Blåsjön i Jämtland alldeles intill den norska gränsen. Året är 1940 och när tyskarna ockuperar Norge hjälper pensionatet till med att gömma dem som flyr.

Hur kom den här berättelsen till dig?
– Det är en lång historia… Min släkt kommer från Jämtland och för tre år sedan var jag inbjuden till en berättarkväll på Jormliens Fjällgård. Det berättades om andra världskriget, stridsplan som flög över husen och om flyktingar som gick över fjällen. Det blev så uppenbart att det var en tid som ligger så nära den tid vi lever i idag med kriget i Ukraina alldeles inpå. Ett krig som bara pågår år efter år där ingen vet som vad ska hända. Det var så det började.

Historisk a romaner är en genre du återvänt till flera gånger. Vad är det som lockar?
– Jag tycker att det är roligt att göra research. Samtidigt får det inte bli för tungt och redogörande. Det här är en berättelse som kretsar kring personer som fanns i verkligheten, min farmor Signe Jordahl som var ödemarkssamarit, en enklare form av sjuksköterska, doktor Hummel som försöker hjälpa dem som flyr och Henry Rinnan, en grym, skoningslös person och en riktigt kappvändare. I Sverige är han helt okänd för de allra flesta. I Norge är han lika välkänd som Quisling. I romanen valde jag Signes andranamn Karolina. Jag ville inte heller att pensionatsfolket skulle heta Jordahl. Eftersom jag inte kände dessa människor blir de romanfigurer för mig och jag tänkte att
det också skulle underlätta ett fiktivt läsande.

Hur har du gått till väga?
– Jag har suttit mycket i Krigsarkivet, men jag har också tagit del av hembygdsberättelser. Min faster Märta, som idag är 95 år, har också varit en viktig informant. Hon minns ju fortfarande den här tiden och kan berätta. Min förhoppning är att hon kan komma till bokreleasen på Storsjöteatern i Östersund.

Titeln Kallet. Vad står den för?
Det finns en dubbelhet som dels handlar om min farmor Signe och hennes arbete som ödesmarkssamarit, ett yrke som var allt annat än välavlönat. Men Kallet står också för något annat, ett kall där du aldrig kan veta vem det är som ropar. Om det är en hjälte eller en bödel. Ibland kan någon till en början framstå
som hjälpsam och sedan är man fast, men framför allt är det här en berättelse om att våga göra motstånd.

Vi kallar dig Sigtunaförfattare. Hur tänker du kring det?
– Jag har bott i Sigtuna i 11 år nu så det kanske är dags. Jag hamnade här då jag fick ett stipendium som gav mig möjlighet att få en bostad. Innan dess hade jag bara varit här en gång. På Sigtunastiftelsen faktiskt. Jag trivs utmärkt, jag tar mina promenader längs vattnet men annars sitter jag mest hemma och skriver.

Vad skriver du på nu?
– Jag blev precis klar med Kallet här i dagarna, men i tanken är jag redan i nästa bok. Det blir inte en historisk roman nästa gång. Det blir något mer urbant.

Lördag 7 mars medverkar Anneli Jordahl i ett författarsamtal under Sigtunastiftelsens kulturhelg.
Läs mer