Sigtunastiftelsen kom till i en orostid med brinnande krig i Europa. 1915 bestämde sig ungkyrkorörelsens Manfred Björkquist och Nathan Söderblom för att skapa platsen för dialog, bildning och humanism, en plats där försvaret för demokratin kunde gro. Genom dialog och öppenhet skulle ett samhälle som höll på att slitas sönder kunna bli helt igen.
Under de första decennierna med 20-talets arbetsfredskonferenser, 30-talets diktarkonferenser och 40-talets flyktinghjälp visadeSigtunastiftelsen på den kristna humanismens praktik.
När andra världskriget bryter ut och de auktoritära rörelserna marscherar fram bygger Manfred Björkquist upp det Nordiska Ekumeniska Institutet som får sitt säte i Sigtuna. Via sina kyrkkontakter runtom i Europa ville Björkquist verka för freden och demokratin.
1940 blir Sigtunastiftelsens direktor kontaktad av en tysk major vid namn Stelzer som var stationerad i det ockuperade Norge. I själva verket var Stelzer antinazist och hörde till dem som ville få bort Hitler. Det Nordiska Ekumeniska Institutet på Drakegården i Sigtuna blir under kriget en sambandscentral för den tyska och norska motståndsrörelsen.
Läs Anders Jonåkers essä om den kända tyska teologen och antinazisten, Dietrich Bonhoeffer, som var här i Sigtuna på ett ytterst hemligt möte 1942. Läs också intervjun med författaren Marie Lok Björk som i höst kommer ut med första delen av sin Sigtunasvit som börjar i detta dramatiska 1940-tal.

Sommaren 1945 när kriget äntligen var slut anlände 600 judiska flyktingar till Sigtuna, ett stort mottagande för en liten stad. Skolor som Humanistiska läroverket blev flyktingförläggningar och Sigtunastiftelsen ställde om och blev sjukhus för främst kvinnor och barn.
”En av dem som vårdades på Sigtunastiftelsen var min mor Susanne, som ursprungligen kom från Ungern. Hon var då nyss fyllda 15 år, svårt sjuk och vägde 25 kg.”, berättar Anna Berglind. Hennes mor, Susanne Zimmermann Berglind, räddades till livet och blev sen konstnär. En av hennes tavlor hänger i Sällskapsvåningen på Sigtunastiftelsen. Dottern Anna är också konstnär. I höst gör vi en utställning där hon går i dialog med sin mors konst. En av Annas drivkrafter är att genom konsten förmedla moderns upplevelser till nya generationer. En viktig mission i vår tid när de överlevande från Förintelsen börjar dö bort. Vi får aldrig glömma. Vi måste ständigt påminna oss om vad som händer om vi upphör att vara Medmänniskor.

Än en gång är det krig i Europa. De auktoritära ledarna vinner makt med Trump i USA och Putin i Ryssland som skräckinjagande frontfigurer. Hotet mot den liberala demokratin är påtagligt. Återigen står Människovärdet på spel. Sigtunastiftelsen vill fortsatt vara platsen där vi får kraft och mod att odla humanismen i en inhuman tid. Här kan du vara dig själv som privatgäst eller konferensgäst, njuta av platsens skönhet och den goda maten och i gemenskap med andra få nya insikter om det väsentliga i livet.

Välkommen till oss och ett fullspäckat kulturprogram i höst!

Helle Klein, direktor