Krönika: Helle Klein, direktor för Sigtunastiftelsen

Tänk så unga de var, Manfred och Ruth Björkquist, när de formade Sigtunastiftelsen till ett öppet, generöst gästhem, där alla skulle känna sig inkluderade oavsett bakgrund. De hörde till ungkyrkorörelsen som redan på 1910-talet drev frågan om kyrkans reformering och samhällets demokratisering. Sigtunastiftelsen blev platsen för återhämtning och aktivism, för kontemplation och kreativitet. De tjocka väggarna skyddar själen men valven är alltid öppna gentemot omvärlden.
Manfred, som var pedagog, ville att Sigtunastiftelsen också skulle inhysa en folkhögskola där arbetarungdomen kunde möta kyrkfolkets unga. Pedagogiken syftade till att skapa kritiskt tänkande människor som tog sitt medborgerliga ansvar på allvar. Till Uppsala universitets devis ”Att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större” lade Manfred Björkquist ”Att tänka själv är störst”. Vårt fantastiska klipparkiv är ett verk av Manfreds idé att låta de unga lära sig källkritik.

Sigtunastiftelsen kom till i en orostid. Genom att skapa en plats för dialog i respekt för varandras olikhet ville man bidra till en fredligare samhällsutveckling. Manfred bjöd in arbetarrörelsen, arbetsgivarna och akademikerna till återkommande konferenser om Arbetsfreden under 1920-talet. Detta lade grunden till Saltsjöbadsavtalet och den samförståndsanda som präglat den svenska modellen i snart hundra år. Läs idéhistorikern David Östlunds artikel om detta.

Vi borrar i vår egen historia och tar upp Manfred Björkquists idé med symposier om vår tids stora frågor. Till våren diskuterar vi konstens frihet, samförstånd i en polariserad tid, vår tids hemlöshet och hemlängtan samt hur fredens väg ser ut i en tid då krig återigen präglar vårt Europa.
I år firas minnet av Stockholmsmötet 1925 – det stora ekumeniska mötet som ärkebiskopen Nathan Söderblom bjöd in till. Nathan hade varit med på Sigtunastiftelsens arbetsfredskonferenser och drevs av en vilja att skapa fred i ett land med starka slitningar och i ett Europa som ännu låg i ruiner efter 1a världskriget. På det ekumeniska mötet var det inte trosdogmer som stod i centrum. Det var de sociala frågorna.

I förlängningen innebar det ekumeniska mötet en reformation för världens kyrkor, från isolering och världsfrånvändhet till samhällsengagemang och samverkan, säger den tidigare biskopen i Strängnäs, Jonas Jonsson till Magasinet.
Dialog och möten på djupet är i sig fredsskapande. Också i det lilla. Som i Sigtunastiftelsens mångåriga arbete med Interkulturell mötesplats för unga muslimer, judar och kristna. För det är som kollegan Elisabet Mattizon Armgaard säger, att vi måste våga mötas. Även när vi tror att det inte går.

Välkommen till en spännande vår på Sigtunastiftelsen!