Möt Sigtunastiftelsens nya direktor Helle Klein

---

TEXT: LISBETH GUSTAVSSON FOTO: RICHARD L ERIKSSON

Helle Klein är Sigtunastiftelsens nya direktor. En kristen humanist som har lämnat medievärlden efter mer än trettio år som opinionsbildare och chefredaktör. Nu vill hon ge röst åt Sigtunastiftelsens vision om dialog som väg till fred och demokrati. Odla ett trotsigt hopp i en orolig och konfliktfylld värld. Vad lämpar sig bättre än en plats byggd för hela människan med skyddande valv och fri utblick mot världen? Stillhet och styrka i förening är myllan till mod i hennes liv.

---

Många trådar i Helles liv löper samman på Sigtunastiftelsen. Hon var bara 17 år när hon reste  till Sigtuna som yngsta ledamot någonsin i Kyrkans Ungdoms förbundsstyrelse. Hon minns särskilt den gången de uppvaktade Manfred Björkquist på hans 100-årsdag. Där satt han, Sigtunastiftelsens grundare, i en stol och vinkade mot besökarna.

Samtalskulturen har hon med sig hemifrån radhuset i Lund. Varje kväll under uppväxten samlades familjen till gemensam kvällsvard med diskussion om allt som hänt i samhället, i skolan och på föräldrarnas jobb. Helles mamma kom ifrån en arbetarfamilj i Malmö – morfar var byggnadsarbetare och mormor arbetade på fabriken Strumpan – medan pappan härstammar från en liberal akademikerfamilj i Stockholm. Föräldrarna var lärare och helt ointresserade av religion. Döm om deras förvåning när dottern vid tretton års ålder gick med i Kyrkans ungdom.

– Tron blev mitt tonårsuppror! Mamma köpte Ingmar Hedenius böcker åt mig som ateistisk motvikt, skrattar Helle. Jag har nog alltid varit en ”Tom Tvärtom”. Den där figuren i Britt G Hallqvists diktbok för barn som mamma läste för mig när jag liten.

– Tom Tvärtom var jag också när jag gick med i SSU samtidigt som Kyrkans Ungdom. I den ena världen fick jag försvara att jag hade ett samhällsengagemang och i den andra att jag trodde på Gud.

Om sin farfar, den kände fysikern Oskar Klein, visste Helle en hel del som liten. Han och Niels Bohr var ju några av kvantfysikens förgrundsgestalter. Men det var under teologistudierna i Lund som hon upptäckte sin farfars far Gottlieb Klein och det judiska arvet. Gottlieb kom från fattiga förhållanden i Ungern och drömde om att bli rabbin. Som trettonåring lämnade han hemmet och gick till fots i fyrtio mil till en känd talmudhögskola. Han blev med tiden forskare inom  reformjudendomen i Berlin och utnämndes 1882 till överrabbin i Stockholm. 

– Gottlieb var nära vän med Nathan Söderblom. De delade visionen om den universella kärleken och religionen  som språk för fred och försoning. Det skiljer hundra år mellan mig och Gottlieb, men jag känner igen mig i så mycket av hans profetiska teologi.

Efter teologiexamen gick Helle A-pressens skola för unga ledarskribenter och fick snabbt jobb på Örebrokuriren. Året efter blev hon tidningens chefredaktör – då 25 år och landets yngsta. Några år senare rekryterades hon till Aftonbladets ledarredaktion och blev snart politisk chefredaktör för Aftonbladet och ingick i högsta ledningen i tio års tid. Många känner henne som vass debattör och opinionsbildare i radio och TV genom åren.

Efter elva år i hetluften blev hon till slut präst 2008 i Stockholms stift.

– Biskop vid prästvigningen var min ungdomspräst Caroline Krook, som jag hade mött som trettonåring. Söndagens gammaltestamentliga text var samma ord ur Jesaja som Gottlieb fick provpredika över när han sökte tjänsten som rabbin i Stockholm. Livets väv är förunderlig!

Efter fem år i kyrkan tackade hon ändå ja till jobbet som chefredaktör och ansvarig utgivare för industriarbetarnas tidning Dagens Arbete. Grävande journalistik på toppnivå men också plats för poesi. Helle älskar lyrik och citerar ofta dikter i tal och texter.

– Den mediala bilden av mig är att jag är debattören som står barrikaderna och tar ton i samhällsdebatten. Men jag har också ett enormt behov av ensamhet och tystnad. Retreat är livsnödvändigt för mig, ett reningsbad för själen. På Aftonbladet åkte jag regelbundet på sex dagars tystnad till kollegornas stora förvåning: Kan Helle Klein verkligen vara tyst?

Vem är hon då som ledare? Bara mig själv, säger hon. Jag är människan Helle som är en värderingsstyrd person.

– Jag tror på dialog och vill odla en god samtalskultur med mycket humor. Jag är den raka sorten som inte tror på att smussla undan saker.  Upp med dem på bordet! Rakhet som bärs av omsorg är inte farlig, för vi är människor som respekterar varandra.

– Jag vill vara coach och bollplank, jag delegerar gärna och uppskattar självgående chefer. 

Superkontroll är aldrig bra, för det kortsluter systemet.

När Sigtunastiftelsen skapades för hundra år sen var det som svar på den tidens oro för brinnande världskrig, pandemi och en skör demokrati. Idag lever vi i en djupt existentiell kris och Helle formulerar vår tids utmaningar för en kristen humanism: Hur bygger vi fred? Hur möter vi klimat- och miljökrisen? Hur värnar vi människovärdet och det fria ordet mot auktoritära rörelser i vår tid?

– Sigtunastiftelsen är platsen för det trotsiga hoppet. Här är vi kallade att stå på livets sida och befria människor till skapande medmänniskoliv.

Men, och det är viktigt för Helle Klein, utan att skriva tron på näsan på varandra. Som Luther påpekade är ju en kristen skomakare inte kristen för att han gör skor med kors på. Utan för att han gör skor som är bra för nästan.

---

OM HELLE KLEIN

FÖDD: 9 JULI 1966 I STOCHOLM

YRKE: DIREKTOR, PRÄST, JOURNALIST

Lisa Biberg var husmor på Sigtunastiftelsen 1917 – 1942. I hennes anteckningsbok hittade vi receptet på de semlor som serverades på Sigtunastiftelsen. Sigtunastiftelsens bagare Krister Hägglöf provbakade och kan bara konstatera. De håller måttet.

– Jag har lagt till lite kardemumma i degen men det är ju en smaksak. Lisa serverade semlorna med varm mjölk, det vi brukar kalla för hetvägg. Det var nog ganska vanligt på den tiden, säger Krister.

---

Kära läsare,

Det våras för Sigtunastiftelsen. Här kan du läsa om allt spännande som händer fram till sommaren. Vår kultur- och bibliotekschef Anders tipsar om böcker och berättar om den nya pilgrimsleden för fred Sanka Anna-leden. Många vill vandra och Sigtuna kan bli ett pilgrimscentrum framöver.

”Det finns på Sigtunastiftelsen en oväntad bildningsmöjlighet som bara kan hittas
av den som gått vilse i någon av de vindlande korridorerna”, skriver professor Bengt Kristensson Uggla. I sin essä lyfter han fram den bildningskultur som Sigtunastiftelsen är grundad i. Här är platsen för gränsöverskridande möten. I mötet med den Andre blir jag till.

---

Just detta att gå vilse var arkitekten John Åkerlunds uttalade syfte när han ritade Sigtunastiftelsen 1915. Det är när man går vilse som man kan upptäcka nya världar och oväntade möten uppstår. Tanken är heller aldrig rätlinjig utan den tar sig lite kringelikrokar. Så är det med kreativitet och skapande.

Sigtunastiftelsens arkitektur vittnar om idén att vara själens plats i den vackra klosterliknande rosenträdgårdens uttryck men här finns också borgens skydd av humanismen och blicken utåt i utsiktstornets vy där omvärldens tas in från tre väderstreck. Valven är aldrig slutna utan alltid öppna. Stiftelsens väggar och valv andas både stillhet och styrka, både allvar och glädje.

– Helle, jag får så mycket gjort här utan att bli trött, säger den unga mannen och ler när vi möts i korridoren.

Författaren Jonathan Lundberg var på Sigtunastiftelsen för första gången i sitt liv. Han beskriver så bra vad stiftelsen vill vara – platsen för återhämtning där skaparlusten väcks till liv. Här kan vi rikta blicken både inåt och utåt.

---

Att lyssna inåt för att blir bättre på att förstå utåt vad som händer i världen var diplomaten Dag Hammarskjölds devis. I juni öppnar vi en utställning med Dag Hammarskjölds egna fotografier från sina många resor. Denne toppdiplomat som fick se världens elände valde att med kamerans blick se det sköna i tillvaron. Skönheten och det goda finns också och det ger oss liv och hopp. Läs intervjun med släktingen Caroline Hammarskjöld.

I sitt berömda tal på FN-dagen 1960 lät Dag Hammarskjöld spela Beethovens 9e symfoni som en tolkning av FN:s uppdrag i världen. Musik är ett gränsöverskridande språk och kan bli en väg från krig till försoning. Eller som biskopen Dom Helder Camara har uttryckt det:

Fyrhändigt pianostycke.
Jag drömmer om mycket mer:
om en musik för tusen händer,
om en harmoni
där hela världen är med.

Helle Klein, direktor

Sigtunastiftelsen är sedan många år tillbaka en av medarrangörerna till scenen Se Människan på bokmässan i Göteborg. Här kan du återse några av författarsamtalen från bokmässan 2023. Hoppas att vi ses under bokmässan i höst!

Följ med till Existentiell litteraturfestival 2023. Podcasten ”På spaning efter själen” sammanfattar festivalen där vi bland annat fick möta författarnas Håkan Nesser, Ia Genberg, Nina Hemmingsson, Göran Greider, Kholod Saghir, Steinar Opstad, Judith Kiros, Mats Söderlund, Joel Halldorf, Jonas Gren, Tove Folkesson och Patrik Lundberg. Existentiell Litteraturfestival arrangeras av Uppsala domkyrka och Sigtunastiftelsen.

Kära läsare, välkommen till vårt nya magasin där vi berättar om det som sker på Sigtunastiftelsen, ett magasin som förhoppningsvis kan ge inspiration för både kropp och själ.
Sigtunastiftelsen är platsen för den fria kulturen, det fördjupande samtalet och den självständiga tanken. Arkitekturen inbjuder till både stillhet och styrka, både eftertanke och kreativitet. Arkitekten John Åkerlund, som byggde stiftelsen, ville inte att det skulle finnas några raka linjer. Tvärtom skulle byggnaden inbjuda gästen till att gå vilse för då upptäcker man nya rum och den kreativa tanken är aldrig rätlinjig.
Här i magasinet kan du läsa om våra eftertraktade retreater där du i tystnad kan få möta dig själv och andra. Eller varför inte delta i en kulturhelg och uppleva utmanande konst, spännande musik och engagerande litteratur? På Sigtunastiftelsen kan du vara på konferens eller ta in som privatgäst.
I detta nummer kan du läsa om tv-mannen Jan Scherman som gjort en resa genom ”korvens Sverige” där han tar tempen på vår demokrati. Scherman kommer till Sigtunastiftelsen i september och talar om demokratin samtidigt som du kan få smaka olika korvrätter. Testa förresten vår köksmästare Reidars äppelchutney till – receptet finns här i Magasinet.
Hoten mot demokratin är ett tema som återkommer i höstens program. Det speglar en tid då demokratins idéer är på stark tillbakagång runtom i världen och tyvärr också i vårt land.
För 100 år sedan när ungkyrkorörelsens förgrundsgestalter Manfred Björkquist och Nathan Söderblom bestämde sig för att grunda Sigtunastiftelsen var det brinnande krig i Europa. Det härjade också en pandemi, Spanska sjukan. Alla hade ännu inte rösträtt i Sverige. I denna tid av oro och ökade sociala spänningar ville Björkquist och Söderblom skapa en plats för dialog, för bildning och människovärde. Den kristna humanismen blev så en mylla för demokratin.
1917 stod stiftelsen klar högt uppe på en av kullarna i Sigtuna och alltsedan dess har det varit en humanismens högborg med samtal i skärningspunkten mellan religion och vetenskap, mellan kyrka och kultur, mellan det existentiella och samhälleliga. Hit är alla välkomna oavsett tro eller icke-tro. Det är i mötet med Den Andre vi blir oss själva. ”Vi” är ett samtal, som filosofen Martin Buber har uttryckt det.
Jag är stolt och glad över att få ta detta idéarv vidare in i vår tid med dess stora utmaningar.  Är det något vi behöver i dag är det dialog på djupet och en plats där vi får vara oss själva.
Hoppas vi ses i Sigtuna i höst.

Helle Klein, direktor

Följ med till Existentiell Filmfestival 2023. Podcasten ”På spaning efter själen” sände live från festivalen i Falun som arrangeras av Sigtunastiftelsen, Studieförbundet Bilda, Högskolan Dalarna och Film i Dalarna.