Det kändes som att vi var vid Medelhavet

Text: Sofia af Geijerstam – Foto: Natalia Ökvist @natalia_okvist

– När våra bröllopsgäster satt kvar i rosengården till långt in på natten kändes det som om vi var någonstans vid Medelhavet. Det var en helt magiskt.

Caroline och Viktor Löfberg Ohlsson sa ja till varandra en julidag 2021. Men tanken var egentligen att de skulle gifta sig året innan.

– Det var coronan som ställde till det. Så här i efterhand känns det nästan som att det var meningen att vi skulle vänta. Vi gifte oss på dagen 10 år efter det att vi blev tillsammans, berättar Caroline.

Caroline och Viktor hade skannat av större delen av Stockholm i jakt på den rätta platsen när en god vän berättade om ett fantastiskt bröllop på Sigtunastiftelsen. Ingen av dem hade varit där tidigare så de bestämde sig för att åtminstone åka och titta.

– Viktor har lite kopplingar till Sigtuna i familjen och jag har alltid tyckt att det är en mysig stad. Dessutom bor vi i Sundbyberg, så det var inte så långt bort.

Deras första besök var en gråkall novemberdag och det krävdes lite fantasi för att kunna föreställa sig den italienska känsla som så många förknippar med Sigtunastiftelsen.

– Vi hade sett bilder, men det var först när vi kom hit som vi insåg hur stort det faktiskt är.

Och hur högt det ligger.


Drömde om utomhusbröllop

Novembervädret till trots föll valet till slut på Sigtunastiftelsen. Båda bar en dröm om att gifta sig utomhus och planen var att vigseln skulle ske i friluftskyrkan med middag och fest i rosengårdens vackra pelargångar. När bröllopsdagen närmade sig visade väderprognosen regn hela veckan. Det skulle till och med åska.

– Jag har en riktig planeringshjärna och vädret är det enda man inte kan kontrollera. Vi var rätt nervösa båda två. Fullt beredda på att få flytta in hela festen, men ville ändå försöka genomföra dagen så som det var tänkt. Sedan var det så märkligt. Det var som att det dåliga vädret blåste bort precis över oss. Vi fick regn i tre minuter. Jag visste inte vad jag skulle tro, säger Caroline och skrattar åt minnet.

Nytt kapitel i livet

För ett och ett halvt år skrevs ett nytt kapitel hos Löfberg Ohlsson. Ludvig kom till världen. En alldeles ljuvlig kille som just för dagen är förkyld och hemma med pappa.  

– Han har precis börjat på förskola med allt vad det innebär. En ny fas i livet helt enkelt.

När Ludvig döptes fick de en speciell doppresent av en god vän. Fotografering av den lilla familjen på samma plats som för bröllopet. Dessutom och med samma fotograf.

– När man ser bilderna känns det som att cirkeln är sluten. Sigtunastiftelsen kommer alltid att ha en särskild plats hos oss, säger Caroline.

Carolines tips till er som går i giftastankar

  • Planera i god tid. Då slipper ni stressa och kan slappna av. Vi valde att samlas för en grillbuffé kvällen innan och åt en gemensam brunch dagen efteråt. Eftersom alla gäster bodde över så hann vi umgås i lugn och ro.
  • Se till att det finns en bra bröllopskoordinator eller liknande. Under bröllopsdagen vill man inte behöva känna ansvar för att det praktiska ska fungera.
  • Det finns många bra poddar och Facebookgrupper som man kan inspireras av. Men välj det som känns rätt för er. Det finns inga måsten. Vi valde att ta bröllopstårta och bubbel före middagen i stället för efteråt. Det funkade utmärkt.

Bra att veta om Sigtunastiftelsen

Sigtunastiftelsen välkomnar både kyrkliga och borgerliga vigslar.

Med matsal, kapell, friluftskyrka och rosengård är allt samlat på ett och samma ställe.

Sigtunastiftelsen har 62 gästrum och 96 bäddar

Mejla brollop@sigtunastiftelsen.se för mer information.

En korvälskaresskildring av Sverige

Jan Scherman älskar korv. Så till den grad att han gav sig ut på en korvresa från Kiruna i norr till Löderup i söder. Längs vägarna mötte han eldsjälar som delade hans passion, men också ett Sverige som sällan är i fokus. Den 1 september kommer han till Sigtunastiftelsen för att dela sin berättelse.

När vi talas vid är Jan Scherman återigen ute på vägarna, men denna gång är det ingen korvresa. Frågan känns ändå given. Har du ätit någon korv idag?

– Nu har du tur, säger Jan Scherman roat. Det blev en Scherminator till lunch med en enkel tomatsallad till. Ingen senap.

I hans bok Den svenska korvresan – Berättelser om ett mathantverk som förenar kan man läsa att en ”Scherminator”, precis som namnet antyder, är hans eget recept. 75 – 80 procent lammbog smaksatt med tapenade, chiliflakes, franska örtkryddor, vitlök och en skvätt rödvin.

Att ge sig ut på en korvresa genom Sverige var en idé som han burit med sig länge. Under hans tid som chef på TV4, som då hade 30 lokala tv-stationer, blev det många resor. Och mycket korv.

– Det finns något förtrollande över de samtal som uppstår vid korvätande. Det blir jämställt på ett sätt som inte uppstår över en finare middag, förklarar han.


Just den erfarenheten inspirerade honom att skriva en bok med utgångspunkt i mötet mellan korv och människor. När den många år senare blev klar var det tydligt att den mellan alla recept och personliga möten handlade minst lika mycket om Sverige. Ett Sverige som sällan står i fokus. Över en grillad Buoideguppi ute på fjället delar Lisa Ommas sin berättelse om hur hennes samiska familj tvångsförflyttades från Norrbotten på 20-talet. Mötet berörde honom starkt.

– Under den tid då vår demokrati bröt igenom satte vi oss över ett helt folk. 1921 hölls det första valet i Sverige med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Just precis då kördes samernas rättigheter över, konstaterar Scherman och fortsätter:

– Jag vill ge en bild av Sverige som jag tycker att det är otroligt viktigt att vi pratar om. Om klyftorna mellan olika delar av vårt land. Och om vad det missnöje vi ser idag faktiskt handlar om.


Men resan från norr till söder bjuder också på berättelser fyllda av hopp. Berättelser om passionerade eldsjälar som driver företag och vågar satsa. Företag som skapar arbeten och håller bygden vid liv. En berättelse om korvens betydelse för integrationen om man så vill.

För Jan Scherman råder det inget tvivel om att frågan om korv och demokrati hör ihop. Och att korven har blivit politikernas mest populära accessoar har väl knappast undgått någon. Tidigare statsminister Stefan Löfvens korvkioskbesök i valfilmen från 2018, liberalernas Johan Pehrson som mer än gärna syns med en varmkorv i näven. Och så Ebba Buschs mindre lyckade falukorvsinsats… Jan Schermans analys av korven som politisk accessoar är glasklar.

– Ebba Busch och falukorven får man nog skylla på en PR-människa som inte riktigt hade tänkt till. Men för övrigt handlar det om att man vill visa närhet och jämlikhet. Titta här, jag äter korv. Jag är precis som du.

Det våras för Sigtunastiftelsen

Kära läsare,

Det våras för Sigtunastiftelsen. Här kan du läsa om allt spännande som händer fram till sommaren. Vår kultur- och bibliotekschef Anders tipsar om böcker och berättar om den nya pilgrimsleden för fred Sanka Anna-leden. Många vill vandra och Sigtuna kan bli ett pilgrimscentrum framöver.

”Det finns på Sigtunastiftelsen en oväntad bildningsmöjlighet som bara kan hittas
av den som gått vilse i någon av de vindlande korridorerna”, skriver professor Bengt Kristensson Uggla. I sin essä lyfter han fram den bildningskultur som Sigtunastiftelsen är grundad i. Här är platsen för gränsöverskridande möten. I mötet med den Andre blir jag till.


Just detta att gå vilse var arkitekten John Åkerlunds uttalade syfte när han ritade Sigtunastiftelsen 1915. Det är när man går vilse som man kan upptäcka nya världar och oväntade möten uppstår. Tanken är heller aldrig rätlinjig utan den tar sig lite kringelikrokar. Så är det med kreativitet och skapande.

Sigtunastiftelsens arkitektur vittnar om idén att vara själens plats i den vackra klosterliknande rosenträdgårdens uttryck men här finns också borgens skydd av humanismen och blicken utåt i utsiktstornets vy där omvärldens tas in från tre väderstreck. Valven är aldrig slutna utan alltid öppna. Stiftelsens väggar och valv andas både stillhet och styrka, både allvar och glädje.

– Helle, jag får så mycket gjort här utan att bli trött, säger den unga mannen och ler när vi möts i korridoren.

Författaren Jonathan Lundberg var på Sigtunastiftelsen för första gången i sitt liv. Han beskriver så bra vad stiftelsen vill vara – platsen för återhämtning där skaparlusten väcks till liv. Här kan vi rikta blicken både inåt och utåt.


Att lyssna inåt för att blir bättre på att förstå utåt vad som händer i världen var diplomaten Dag Hammarskjölds devis. I juni öppnar vi en utställning med Dag Hammarskjölds egna fotografier från sina många resor. Denne toppdiplomat som fick se världens elände valde att med kamerans blick se det sköna i tillvaron. Skönheten och det goda finns också och det ger oss liv och hopp. Läs intervjun med släktingen Caroline Hammarskjöld.

I sitt berömda tal på FN-dagen 1960 lät Dag Hammarskjöld spela Beethovens 9e symfoni som en tolkning av FN:s uppdrag i världen. Musik är ett gränsöverskridande språk och kan bli en väg från krig till försoning. Eller som biskopen Dom Helder Camara har uttryckt det:

Fyrhändigt pianostycke.
Jag drömmer om mycket mer:
om en musik för tusen händer,
om en harmoni
där hela världen är med.

Helle Klein, direktor

Att visa sårbarhet och mänsklighet är också att visa styrka

I februari förra året avgick Annie Lööf som partiledare för Centerpartiet efter 12 år på posten. Som liberal, feminist och humanist har hon tagit strid för grundläggande värderingar och mött såväl hyllningar och djup respekt som hot, hat och mordplaner. Nu har hon kommit ut med självbiografin Också Annie (Forum), skriven tillsammans med författaren Caroline Banker, som tar läsaren bakom kulisserna i svensk politik.

– Detta är ingen klassisk politisk självbiografi utan jag vill sänka tröskeln för att få fler att läsa och ta del av min personliga berättelse om hur det är bakom partiledartiteln. Så det är inte ett långt CV utan snarare får läsaren följa med mig väldigt nära under mina drygt sexton år i nationell politik. Jag har under denna tid blivit vuxen mitt i strålkastarljuset samtidigt som det politiska landskapet förändrats i grunden, både här i Sverige och i omvärlden.


Mycket har hänt under hennes 16 år i politiken, både i Sverige, världen och för henne själv personligen. Boken blev ett sätt att berätta om denna omvälvande tid. Komma bakom rubrikerna under ytan. För vid sidan av alla tuffa förhandlingar, publika sammanhang och svåra beslut händer livet, med tvivel, oro och
prövningar och känslan av tacksamhet över att ens ha klarat sig.

Hon hoppas att hon genom att dela sina tankar och reflektioner som politiker, mamma och medmänniska kan inspirera andra. Få andra att gå den där extra milen för det man tror på, som det står i bokens förord.

– Att visa sårbarhet och mänsklighet är också att visa styrka, tycker jag. Ofta ser man den starka, målmedvetna ledaren, som biter ihop och kör vidare med siktet inställt framåt. Det har också jag gjort, men jag vill med denna bok, Också Annie visa på de känslor och starka drivkrafter som också finns där och som tecknar hela mig, så som oro, lojalitet, rädsla och kraft.


Annie Lööf medverkar i Sigtunastiftelsens samtal ”Hur mår vår svenska demokrati och vad gör vi?” under Almedalsveckan den 25 juni 2024.