Det är så små och udda saker jag minns. Som ögonblicket i slutet av oktober 1999. Det är en torsdagskväll i Sigtunastiftelsens teverum, bara jag och en mycket gammal dam …

De senaste månaderna har jag, efter att i fem år ha undersökt internets avigsidor, börjat känna mig överväldigad. Folk är så elaka mot varndra, helt i onödan.

Det är inte synd om författare. Jag säger det till mig själv rätt strängt, eftersom jag lätt hemfaller åt självömkan.