Text: Sofia af Geijerstam Foto: Magnus Aronson

Elisabet Mattizon Armgard har lett interkulturella möten på Sigtunastiftelsen i nästan 15 års tid. Under dessa år har mer än 200 unga vuxna från judiska, muslimska och kristna organisationer mött henne i Sigtunastiftelsens refugium, en skyddad plats där man får möjlighet att lära känna varandra. Mötas som människor oavsett kultur, religion och livssyn.

Elisabet väntar i biblioteket i Refugiet på Sigtunastiftelsen, den 30-tals villa som en gång var bostad åt Sigtunastiftelsens direktorer Manfred Björkquist och Olof Hartman. Hennes mobil surrar oavbrutet. Meddelanden från deltagare som snart ska anlända till Sigtunastiftelsen för att ta del av Interkulturell Mötesplats. Någon har missat bussen, en annan har svårt för att hitta från Sigtuna busstation upp till Sigtunastiftelsen. Elisabet, som genomfört närmare 40 Interkulturella mötesplatser vet att det är två intensiva, men också väldigt inspirerande dygn som väntar. 16 unga vuxna i åldern 18 – 30 år ska möta varandra för första gången och hon ska finnas där som en trygghet, en ”extramamma” de kan vända sig till vad det än gäller.

Bakgrunden till Interkulturell mötesplats går tillbaka till 2010. På Sigtunastiftelsen hade man bedrivit konfirmationsläger under många år och känslan var att den verksamheten redan gjordes så bra av så många andra. Sigtunastiftelsen skulle som platsen för dialog mellan oliktänkande kunna bidra med något annat. Idén om att skapa helger för unga med förankring i olika religiösa organisationer väcktes. Vad de skulle innehålla fanns det ingen klar uppfattning om. Inte mer än att de i förlängningen skulle hjälpa oss att leva bättre tillsammans. Att man i det lilla skulle kunna bidra till något större, som Elisabet själv uttrycker det.

– Vad önskar Ni? Vad behöver Ni för att vi ska kunna leva bättre tillsammans? Det var den fråga vi utgick ifrån när vi tog kontakt med olika religiöst och kulturellt förankrade organisationer i Sverige. Det som blev tydligt var att det som behövdes inte var ett forum där man jämförde sin egen religion med den andres och diskuterade gudsbilder eller religiösa och kulturella praktiker. Det som efterfrågades var ett sammanhang där man under trygga former fick lära känna varandra som människor, förklarar Elisabet.

---

Med denna utgångspunkt fick Sigtunastiftelsen i uppdrag att arrangera helger för unga vuxna där man skulle skapa bästa möjliga förutsättningar för att lära känna både sig själv och varandra. Elisabet understryker att upplägget är väl genomtänkt och hela tiden utformat i dialog med de organisationer man samverkar med. Deltagarna har alltid sin hemvist i en organisation, men på mötesplatsen är de i officiell mening inte representanter för någon annan än sig själv. Detta är viktigt för att skapa en öppen mötesplats utan de begränsningar som det ibland kan innebära att behöva förklara eller försvara det sammanhang man representerar, menar Elisabet.
Under själva helgerna tar man hjälp av processledare från Sensus studieförbund som håller i pass kring olika teman. Det kan handla om identitet, självkännedom, interkulturell kompetens, inkludering, exkludering och värdekonflikter.

– Det handlar mycket om att få syn på sig själv genom att spegla sig i andra. Att bli sedd och hörd men också respektera det som är annorlunda och kanske inse hur mycket man faktiskt också har gemensamt. Bara det att man har en tro och att det är en viktig del av det vardagliga livet.

Så det pratas inte om religion över huvud taget?

– Vi tar inte upp det specifikt under passen. Däremot pratar säkert många av deltagarna om religion på nätterna, i pauserna och i mellanrummen. Det är ofta där som de viktigaste samtalen uppstår.
Den praktiska inramningen under helgerna spelar också en viktig roll i själva processen. Vill man att deltagarna ska stärka sin interkulturella kompetens så måste platsen i sig också signalera en egen interkulturell kompetens ner i minsta detalj, menar Elisabet.

Det handlar bland annat om att se till att programmet läggs upp så att det finns både tid och plats för bön. Alla måltider är också anpassade till att skapa gemenskap. De serveras i en egen del av hotellets matsal, en inramning som i sig känns ganska högtidlig. Och det är precis det som är meningen. Deltagarna ska känna att de tas på allvar. Att de verkligen är viktiga. Det ska inte kännas som ett enklare läger, förklarar Elisabet.

– Köket här på Sigtunastiftelsen blir nog lite trötta på mig ibland när jag kommer med alla mina önskemål. Men det jätteviktigt att alla känner sig respekterade och inkluderade också under måltiderna. Vi serverar aldrig alkohol och vi väljer att ta bort till både kött och skaldjur från menyn. Ganska enkla anpassningar egentligen, men det gör att vi kan umgås på samma villkor.

---

Efter alla år har Elisabet byggt upp ett stort nätverk som hon lägger sig vinn om att hålla kontakt med. Hon ser hur tidigare deltagare fortsätter att vara engagerade på olika sätt ute i samhället, som journalister, läkare, lärare och jurister. Hon ser också hur man sinsemellan fortsätter att hålla kontakten med varandra.

– Det är klart att det känns hoppfullt. Samtidigt är det så att det arbete vi bedriver har sina utmaningar. Dels för att dagens engagerade unga har det ganska pressat. Många både jobbar och studerar samtidigt och har svårt att få tiden att räcka till. Det är också ett tuffare klimat idag där många troende känner sig alltmer utsatta, förklarar Elisabet.

Det spända världsläget, inte minst när det gäller konflikten i Mellanöstern, påverkar självklart också det här sammanhanget, menar Elisabet.

– Just därför är det här arbetet så viktigt just nu. Jag vill ge oss alla hopp inför framtiden och här finns en möjlighet att dela både glädje och sorg tillsammans. En plats där vi kan hämta kraft och ha ärliga och djupa samtal, men också ha väldigt roligt tillsammans.

Känner Du hopp inför framtiden?

– Ja. Det räcker med att jag läser deltagarnas upplevelser efter en helg så känner jag hopp. De är så otroligt modiga, kloka, starka och engagerade. Det här är ett viktigt fredsarbete i det lilla. Och vi måste våga mötas. Även när vi tror att det inte går.

Abrahams Barns Dag lördag 22 mars
Abrahams Barns Pris delas årligen ut till en person eller organisation som är förebilder när det gäller att aktivt verka för ett öppet och mångkulturellt samhälle. Priset delas ut i samband med Abrahams Barns dag lördag den 22 mars. Läs mer