Text | SOFIA AF GEIJERSTAM · Foto | ALL THINGS LIVE
Lisa Nilsson är en av våra mest älskade sångerskor. Den 26 april kommer hon till Sigtunastiftelsen med gitarristen Mattias Torell. Duon har en gedigen repertoar att ösa ur – och som alltid är det dagsformen som sätter låtlistan för kvällen.
Lisa Nilsson och Mattias Torell har spelat tillsammans i närmare 30 år. Nu senast i den hyllade föreställningen I nöd och lust, en kavalkad av musik och dans, varvat med Lisas närmast berömda mellansnack.
Duon delar kärleken till soul, brasilianska rytmer och jazz och har skrivit flera låtar ihop. Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder och det är dagsformen som styr låtlistan vid varje spelning.
Lisa Nilsson har hunnit med mycket under sin långa karriär. Hon har gjort flera filmroller och förverkligat drömmen som musikalartist i succéerna Next to Normal och Chicago på Stockholms Stadsteater. Efter sin medverkan i Så mycket bättre, där hon fullkomligt golvade både kollegor och publik med sina nytolkningar, kunde ytterligare publikfavoriter läggas till hennes redan stora låtskatt.
Och kanske är det just mångsidigheten som har gjort henne så älskad? Att hon blandar skratt, sårbarhet och allvar, med kärleken till musiken och scenkonsten som självklar utgångspunkt.
Nyligen valdes hon in i Swedish Music Hall of Fame och belönades med både Bellmanpriset och Lena Nyman-priset. Inte bara för att hon är en av våra största och mest älskade artister och låtskrivare. Hon prisades också för sitt mod att vara kompromisslös och ständigt utforskande. Vad hon bjuder på här på Sigtunastiftelsen återstår att se. Förmodligen en hel del från föreställningen I nöd och lust, någon personlig favorit ur den svenska eller brasilianska visskatten. Kanske en och annan smäktande evergreen? Lisa Nilsson är i ständig utveckling och förändring.
BILJETTER BOKAS PÅ www.sigtunastiftelsen.se
Caroline Hammarskjöld berättar om sin morfars bror
TEXT | LISBETH GUSTAFSSON · FOTO | STEFAN FAGRÉ
– Dag Hammarskjöld ska inte sitta på piedestal och behandlas som en historisk person i en ouppnåelig position. Han var en känslig människa som brottades med frågor om tvivel och hopplöshet, som vi alla kan känna igen oss i. Det säger Caroline Hammarskjöld som vill lyfta fram sin morfars brors tankar och gärningar för unga människor idag. Han var ju en sårbar, öppen och mänsklig ledare som kan visa vägen till hopp för framtida generationer.
På köksbordet hemma hos Caroline ligger travar av nyutkomna böcker om världsdiplomaten, ämbetsmannen och maktspelaren Dag Hammarskjöld. Om hans höga ideal och insatser under åren som FN:s generalsekreterare från 1953 till det dramatiska dödsfallet i flygkraschen i Kongo 1961. Men här finns också helt andra minnen av hennes morfars lillebror, här hänger tavlor av Dags fotografier från resor i världen och vandringar i fjällen. Ett herbarium med växter han samlat, pressat och katalogiserat under barndomens upptäcktsfärder på Slottsbacken i Uppsala. Personliga brev och minnessaker som förvarats av Dags brorsdotter Marlene, somvar Carolines mamma.
Carolines morfar var fem år äldre än Dag och bröderna växte upp tillsammans på Uppsala slott. De var yngst i syskonskaran och båda liknade sin mor Agnes, som var en mjuk, inlyssnande och konstnärlig person. Hon var ensam med barnen långa perioder eftersom fadern Hjalmar hade tunga samhällsuppdrag som landshövding och senare statsminister. Agnes skriver ömsint i ett av sina brev till Hjalmar om likheten mellan barn och växter. Om att vissa plantor klarar sig själva med lite vatten då och då, medan andra ständigt behöver pysslas om. En sådan planta var Dag som stod henne särskilt nära och fick dela många av hennes andliga tankar. I konfirmationsbibeln till sonen har Agnes citerat orden i Uppenbarelseboken: Var trogen intill döden så skall jag ge dig Livets krona.
Storebror Sten blev så småningom konstnär, fotograf och journalist för New York Times. I det privata familjearkivet finns tio resväskor med bevarade brev, foton och teckningar mellan bröderna. Dag tog intryck av sin storebror och blev så småningom gudfar till Stens dotter Marlene. Caroline plockar fram foton från Dags besök genom åren, hur han kröp under huset och visslade fram katten som gömt sig. Bilder som visar att han, vad som än hände i världen, aldrig försummade sina föräldrar och syskon eller julklappen till sin guddotter.
Genom stiftelsen Hammarskjöld Inversio vill Caroline ge en sannare bild av människan Dag Hammarskjöld. Hon återkommer till hans Vägmärken, den efterlämnande poesi- och tankeboken, som visar att han bevarade sin öppenhet och sårbarhet livet igenom. Just detta att han lyssnade inåt för att veta och känna vad som händer i världen är ett intuitivt sätt att vara och verka som Caroline delar och vill förmedla vidare till unga människor idag.
– Han visar vägen till mening i livet, till vårt inre kall, sägerhon och citerar ett av hans vägmärken:
Trött och ensam Trött så sinnet värker. Nedför hällarna silar smältvattnet. Fingrarna är stumma, knäna skälver, Det är nu, nu du inte får släppa. Andras väg har rastplatser I solen där de mötas. Men detta är din väg, Och det är nu, nu du inte får svika. Gråt, om du kan, gråt, men klaga inte. Vägen valde dig – och du ska tacka.
– Vi kan känna igen oss i hans tvivel och få hjälp i våra egna livsbrottningar. Han säger också: Mät inte bergets höjd förrän du nått toppen. Då ska du se hur lågt det var.
Ett av Carolines projekt är att skapa symboliska meditationsplatser för stillhet och inre lyssnande på olika platser i världen för att göra Dag Hammarskjölds arv tillgängligt för alla människor oavsett trosbekännelse.
I hennes möte med unga människor är världsledarens förståelse för konst, musik och litteratur en viktig del av budskapet. Dag hade en kännedom om människor och deras ursprung som bidrog till hans framgång som diplomat. Ett exempel på kreativitet är att han vid sidan av alla insatser i det som kallats ”världens mest omöjliga jobb” gav sig tid att konstnärligt utforma ett meditationsrum mitt i FN-huset i New York. Ett rum för stillhet med ett stort järnmalmsblock från Sverige och – osynligt för ögat – med en massiv betongpelare rakt ned genom husets alla våningar till berggrunden. En livshållning av mittpunkt och förankring som han i invigningstalet 1957 uttryckte med orden: ”Inom oss alla finns en kärna av stillhet omgiven av tystnad.”
Caroline har också gjort en kortfilm om det berömda talet på FN-dagen 1960 när han lät Beethovens nionde symfoni tolka FN:s uppdrag i världen. Musik som leder oss rakt in i en värld av hårda konflikter och mörka hot – och därifrån vidare till försoning och tro på livet när människor möts i solidaritet och tro. Ett tidlöst musikaliskt credo om vägen från konflikt till försoning som Dag Hammarskjöld uppmanade alla som arbetade inom eller för FN att göra till sitt eget.
På Kungliga biblioteket i Stockholm finns 45 hyllmeter med material efter Dag Hammarskjöld och däribland 3000 egna fotografier och 22 personliga album med hans favoritfoton. Dag valde alltid att se det vackra, ett av hans foton är en närbild av manliga händer som varsamt håller en blomma. Caroline har ägnat mycket tid åt att identifiera personer, miljöer och motiv för att visa fotografen Dag Hammarskjöld. För honom var kameran ett sätt att lära sig se, att se bilder, ljus och balansen mellan detaljen och helheten. Hans livvakt Bill Ranallo finns ofta med eftersom de ständigt reste ihop. I en paus mellan uppdragen fotar Dag solstrålen som reflekteras i Bills fiskespö vid en strandkant någonstans i världen. En subtil detalj fångad i ögonblicket av en känslig man som vidhöll att ”det är bättre att lära sig se själv än att få sin syn bestämd av andras.”
DAG HAMMARSKJÖLD föddes 1905. Han var FN:s generalsekreterare från 1953 till sin död 1961 och ledamot av Svenska Akademien från 1954. År 1961 erhöll han postumt Nobels fredspris. Hans diktsamling Vägmärken som gavs ut 1963 har idag blivit en klassiker och är översatt till flera språk.
Sigtunabon Caroline Hammarskjöld är grundare av Hammarskjöld Inversio. Hon är brorsbarnbarn till Dag Hammarskjöld och den som förvaltar arvet efter Dag. Hon har bland annat rättigheterna till hans privata fotografier och texter inklusive diktsamlingen Vägmärken.
Genom sin verksamhet vill hon tillgängliggöra Dags Hammarskjölds budskap och värderingar och engagera en ny generation till att lära sig mer om Dags ledarskap, mod och integritet. Caroline har under desenaste åren haft flera samarbeten med utställningar, publikationer och föreläsningar.
info@hammarskjold.org | www.hammarskjold.org
UTSTÄLLNING BILDEN AV HAMMARSKJÖLD Sigtunastiftelsen 15 juni – 15 september 2024 Rosengårdssalen och Olaus Petrikapellet
FINISSAGE BILDEN AV HAMMARSKJÖLD Sigtunastiftelsen 15 september 14.00 – 17.00 Staffan Carlsson, diplomat och författare samtalar med Helle Klein utifrån boken Helgon och maktspelare: Dag Hammarskjöld som politiker. Caroline Hammarskjöld, grundare av Hammarskjöld Inversio föreläser om sin morfars bror Dag.
Vad innebär det egentligen att mötas i den digitala tidsåldern? Når vi verkligen fram till varandra genom skärmen? Och vad finns att vinna och vad är det som går förlorat när det nära samtalet alltmer sker på distans?
Detta specialavsnitt av ”På spaning efter själen” spelades in i Sigtunastiftelsens bibliotek den 17 januari 2024 i samverkan med Humanobservatorium. Värd för denna kväll var medieforskaren Matilda Tudor. Övriga medverkande denna kväll var Amanda Lagerkvist, professor vid Insitutionen för media och informatik Uppsala Universitet, Kerstin Dillmar, kaplan Sigtunastiftelsen, Ullakarin Nyberg, psykiater och överläkare, Annafia Trollbäck och Fredrik Livheim, psykolog och forsknings och innehållsstrateg.
På spaning efter själen är ett idékollektiv som vill utforska själens plats i vår tid med en mångfald av perspektiv såsom antropologi, psykologi, teologi, naturvetenskap och litteratur.
Text: Sofia af Geijerstam – Foto: Natalia Ökvist @natalia_okvist
– När våra bröllopsgäster satt kvar i rosengården till långt in på natten kändes det som om vi var någonstans vid Medelhavet. Det var en helt magiskt.
Caroline och Viktor Löfberg Ohlsson sa ja till varandra en julidag 2021. Men tanken var egentligen att de skulle gifta sig året innan.
– Det var coronan som ställde till det. Så här i efterhand känns det nästan som att det var meningen att vi skulle vänta. Vi gifte oss på dagen 10 år efter det att vi blev tillsammans, berättar Caroline.
Caroline och Viktor hade skannat av större delen av Stockholm i jakt på den rätta platsen när en god vän berättade om ett fantastiskt bröllop på Sigtunastiftelsen. Ingen av dem hade varit där tidigare så de bestämde sig för att åtminstone åka och titta.
– Viktor har lite kopplingar till Sigtuna i familjen och jag har alltid tyckt att det är en mysig stad. Dessutom bor vi i Sundbyberg, så det var inte så långt bort.
Deras första besök var en gråkall novemberdag och det krävdes lite fantasi för att kunna föreställa sig den italienska känsla som så många förknippar med Sigtunastiftelsen.
– Vi hade sett bilder, men det var först när vi kom hit som vi insåg hur stort det faktiskt är.
Och hur högt det ligger.
Drömde om utomhusbröllop
Novembervädret till trots föll valet till slut på Sigtunastiftelsen. Båda bar en dröm om att gifta sig utomhus och planen var att vigseln skulle ske i friluftskyrkan med middag och fest i rosengårdens vackra pelargångar. När bröllopsdagen närmade sig visade väderprognosen regn hela veckan. Det skulle till och med åska.
– Jag har en riktig planeringshjärna och vädret är det enda man inte kan kontrollera. Vi var rätt nervösa båda två. Fullt beredda på att få flytta in hela festen, men ville ändå försöka genomföra dagen så som det var tänkt. Sedan var det så märkligt. Det var som att det dåliga vädret blåste bort precis över oss. Vi fick regn i tre minuter. Jag visste inte vad jag skulle tro, säger Caroline och skrattar åt minnet.
Nytt kapitel i livet
För ett och ett halvt år skrevs ett nytt kapitel hos Löfberg Ohlsson. Ludvig kom till världen. En alldeles ljuvlig kille som just för dagen är förkyld och hemma med pappa.
– Han har precis börjat på förskola med allt vad det innebär. En ny fas i livet helt enkelt.
När Ludvig döptes fick de en speciell doppresent av en god vän. Fotografering av den lilla familjen på samma plats som för bröllopet. Dessutom och med samma fotograf.
– När man ser bilderna känns det som att cirkeln är sluten. Sigtunastiftelsen kommer alltid att ha en särskild plats hos oss, säger Caroline.
Carolines tips till er som går i giftastankar
Planera i god tid. Då slipper ni stressa och kan slappna av. Vi valde att samlas för en grillbuffé kvällen innan och åt en gemensam brunch dagen efteråt. Eftersom alla gäster bodde över så hann vi umgås i lugn och ro.
Se till att det finns en bra bröllopskoordinator eller liknande. Under bröllopsdagen vill man inte behöva känna ansvar för att det praktiska ska fungera.
Det finns många bra poddar och Facebookgrupper som man kan inspireras av. Men välj det som känns rätt för er. Det finns inga måsten. Vi valde att ta bröllopstårta och bubbel före middagen i stället för efteråt. Det funkade utmärkt.
Bra att veta om Sigtunastiftelsen
Sigtunastiftelsen välkomnar både kyrkliga och borgerliga vigslar.
Med matsal, kapell, friluftskyrka och rosengård är allt samlat på ett och samma ställe.
Jan Scherman älskar korv. Så till den grad att han gav sig ut på en korvresa från Kiruna i norr till Löderup i söder. Längs vägarna mötte han eldsjälar som delade hans passion, men också ett Sverige som sällan är i fokus. Den 1 september kommer han till Sigtunastiftelsen för att dela sin berättelse.
När vi talas vid är Jan Scherman återigen ute på vägarna, men denna gång är det ingen korvresa. Frågan känns ändå given. Har du ätit någon korv idag?
– Nu har du tur, säger Jan Scherman roat. Det blev en Scherminator till lunch med en enkel tomatsallad till. Ingen senap.
I hans bok Den svenska korvresan – Berättelser om ett mathantverk som förenar kan man läsa att en ”Scherminator”, precis som namnet antyder, är hans eget recept. 75 – 80 procent lammbog smaksatt med tapenade, chiliflakes, franska örtkryddor, vitlök och en skvätt rödvin.
Att ge sig ut på en korvresa genom Sverige var en idé som han burit med sig länge. Under hans tid som chef på TV4, som då hade 30 lokala tv-stationer, blev det många resor. Och mycket korv.
– Det finns något förtrollande över de samtal som uppstår vid korvätande. Det blir jämställt på ett sätt som inte uppstår över en finare middag, förklarar han.
Just den erfarenheten inspirerade honom att skriva en bok med utgångspunkt i mötet mellan korv och människor. När den många år senare blev klar var det tydligt att den mellan alla recept och personliga möten handlade minst lika mycket om Sverige. Ett Sverige som sällan står i fokus. Över en grillad Buoideguppi ute på fjället delar Lisa Ommas sin berättelse om hur hennes samiska familj tvångsförflyttades från Norrbotten på 20-talet. Mötet berörde honom starkt.
– Under den tid då vår demokrati bröt igenom satte vi oss över ett helt folk. 1921 hölls det första valet i Sverige med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Just precis då kördes samernas rättigheter över, konstaterar Scherman och fortsätter:
– Jag vill ge en bild av Sverige som jag tycker att det är otroligt viktigt att vi pratar om. Om klyftorna mellan olika delar av vårt land. Och om vad det missnöje vi ser idag faktiskt handlar om.
Men resan från norr till söder bjuder också på berättelser fyllda av hopp. Berättelser om passionerade eldsjälar som driver företag och vågar satsa. Företag som skapar arbeten och håller bygden vid liv. En berättelse om korvens betydelse för integrationen om man så vill.
För Jan Scherman råder det inget tvivel om att frågan om korv och demokrati hör ihop. Och att korven har blivit politikernas mest populära accessoar har väl knappast undgått någon. Tidigare statsminister Stefan Löfvens korvkioskbesök i valfilmen från 2018, liberalernas Johan Pehrson som mer än gärna syns med en varmkorv i näven. Och så Ebba Buschs mindre lyckade falukorvsinsats… Jan Schermans analys av korven som politisk accessoar är glasklar.
– Ebba Busch och falukorven får man nog skylla på en PR-människa som inte riktigt hade tänkt till. Men för övrigt handlar det om att man vill visa närhet och jämlikhet. Titta här, jag äter korv. Jag är precis som du.
I februari förra året avgick Annie Lööf som partiledare för Centerpartiet efter 12 år på posten. Som liberal, feminist och humanist har hon tagit strid för grundläggande värderingar och mött såväl hyllningar och djup respekt som hot, hat och mordplaner. Nu har hon kommit ut med självbiografin Också Annie (Forum), skriven tillsammans med författaren Caroline Banker, som tar läsaren bakom kulisserna i svensk politik.
– Detta är ingen klassisk politisk självbiografi utan jag vill sänka tröskeln för att få fler att läsa och ta del av min personliga berättelse om hur det är bakom partiledartiteln. Så det är inte ett långt CV utan snarare får läsaren följa med mig väldigt nära under mina drygt sexton år i nationell politik. Jag har under denna tid blivit vuxen mitt i strålkastarljuset samtidigt som det politiska landskapet förändrats i grunden, både här i Sverige och i omvärlden.
Mycket har hänt under hennes 16 år i politiken, både i Sverige, världen och för henne själv personligen. Boken blev ett sätt att berätta om denna omvälvande tid. Komma bakom rubrikerna under ytan. För vid sidan av alla tuffa förhandlingar, publika sammanhang och svåra beslut händer livet, med tvivel, oro och prövningar och känslan av tacksamhet över att ens ha klarat sig.
Hon hoppas att hon genom att dela sina tankar och reflektioner som politiker, mamma och medmänniska kan inspirera andra. Få andra att gå den där extra milen för det man tror på, som det står i bokens förord.
– Att visa sårbarhet och mänsklighet är också att visa styrka, tycker jag. Ofta ser man den starka, målmedvetna ledaren, som biter ihop och kör vidare med siktet inställt framåt. Det har också jag gjort, men jag vill med denna bok, Också Annie visa på de känslor och starka drivkrafter som också finns där och som tecknar hela mig, så som oro, lojalitet, rädsla och kraft.
Annie Lööf medverkar i Sigtunastiftelsens samtal ”Hur mår vår svenska demokrati ochvad gör vi?” under Almedalsveckan den 25 juni 2024.
Författarmöte med Elisabeth Hjorth om romanen Nattens regn och dagens möda. Sigtunastiftelsen 22 oktober 2017. Dan -Erik Sahlberg, programchef på Sigtunastiftelsen leder samtalet.
