Det är så små och udda saker jag minns. Som ögonblicket i slutet av oktober 1999. Det är en torsdagskväll i Sigtunastiftelsens teverum, bara jag och en mycket gammal dam som sitter i en stol och stickar. Får jag titta på Sportnytt, frågar jag. Hon nickar vänligt. Sportnytts huvudnyhet den kvällen är att fotbollsstjärnan Henke Larsson brutit benet i en match med sitt Celtic. Filmsekvensen är brutal, efter kollisionen med motståndaren sticker Larssons vadben ut under hans strumpa i en onaturlig vinkel. Damen med stickningen tittar upp när hon hör reporterns uppjagade röst och frågar vänligt: Nå, vad har det hänt i världen idag då? Henke Larsson har brutit benet, säger jag. Jaha, säger damen tankspritt och återgår till sin stickning.

Jag var vistelsestipendiat i Sigtuna från mitten av oktober till mitten av november det året. Det var dimmigt och tyst, det regnade mycket. Jag var trettioåtta år gammal, gift, hade två söner som var sju och elva år gamla. Jag saknade min familj och ibland ringde jag hem från en mynttelefon. Jag tog långa promenader varje dag men gick upp flera kilo, det var mycket grädde i Stiftelsens dåtida husmanskost. Vin fick man inte på den tiden, så några gånger gick jag till Amandas Lilla Krog och söp mig full på vodkashots. På dagarna skrev jag flitigt, centrala avsnitt i den roman som kom att heta Vådan av att vara Skrake och utkom följande höst.

---

Det var ett år då Boris Jeltsin styrde ett Ryssland som vi trodde att närmade sig väst. Men på våren hade relationerna blivit ansträngda då Nato fällde bomber över Serbien: jag hade flugit hem från Rom en kväll i maj, och Finnair hade inte fått använda den vanliga flygkorridoren över Belgrad eftersom det gjordes en bombräd den kvällen. Nu befann vi oss i slutet av året, och det jag inte visste var att om ett par månader, den 31 december 1999, skulle Boris Jeltsin avgå som Rysslands president och efterträdas av premiärministern och den före detta KGB-agenten Vladimir Putin. Jag var mer intresserad av ett fenomen som kallades Y2K – rädslan för att världens logistiska system skulle falla samman vid det förestående millennieskiftet – och av IT-boomen som gjort några av mina bekanta sagolikt rika utan att de till synes behövt lyfta ett finger.

---

Den kyliga och tröga våren 2024 är jag tillbaka – stipendiat igen efter tjugofem år! Middagarna i Stiftelsens restaurang är inte längre tunga och gräddiga, utan kontinentala och alldeles utsökta, och jag kan beställa ett vinpaket till maten om jag vill. Världen har upplevt två börskrascher och en pandemi, klimatkrisen har accelererat, både Sverige och Finland har blivit medlemmar i Nato och vad det blev av Vladimir Putins Ryssland vet vi vid det här laget alla.

      Själv ringer jag och sms-ar och skickar e-post och ser på filmer inne på mitt rum, och på kvällarna springer jag längs Mälarens strand och nere på sportplanen, för när man är över sextio är det viktigt att sköta sin hälsa. Jag har sett mina söner förvandlas från småpojkar till män som närmar sig medelåldern, jag har följt min mor till graven och jag har gått igenom flera skilsmässor, en officiell och några informella men precis lika sorgliga. Jag är kanske – som en irländsk äldre författarkollega en gång beskrev sig själv – battered and bruised, men jag skriver fortfarande. Min inre eld är inte svagare än för ett kvartssekel sedan, snarare tvärtom, den är bara annorlunda. Och jag behöver ron och tystnaden Sigtunastiftelsen erbjuder ännu mycket mer än jag behövde dem hösten 1999.

Kjell Westö, författare och stipendiat på Sigtunastiftelsen 2024

RECEPT: MORGAN FREDRIKSSON FOTO: MAGNUS ARONSON

Sigtunastiftelsens kökschef Morgan Fredriksson lagar gärna måltider med italienska influenser. Här bjuder han på en örtkryddad porchetta med öppen lasagne, en perfekt bjudrätt eftersom köttet kan förberedas dagen före. Lasagnen fungerar också bra som ensamrätt. Grönsaker anpassas efter säsong.

---

---

Örtkryddad Porchetta 4 personer

1 kg rimmat sidfläsk i bit utan svål
4 klyftor vitlök
1 msk grovmalen svartpeppar
2 dl hackade färska örter i säsong ( Rosmarin, ramslök, timjan, persilja

Gör så här

Skär upp sidfläsket i mitten, men inte hela vägen igenom.
Stryk med riven vitlök och strössla med färska kryddor och svartpeppar.
Rulla ihop som en rulltårta och bind hårt med bindgarn.
Stek i ugnen på 120 grader tills innertemperaturen är 72 grader.
Låt vila i cirka en timme innan garnet klipps och köttet skärs i tunna skivor.
Om porchettan görs en dag i förväg kan skivorna värmas på grillen eller i stekpanna.

---

Öppen lasagne

600 g färska lasagneplattor
1 zucchini
1 aubergine
1 paprika
200 g coctailmozarella
200 g ruccola
2 krukor färsk basilika
salt och peppar efter smak
olivolja av god kvalitet

Gör så här
Skiva grönsakerna i 1 cm tjocka skivor. Grilla på båda sidor. Pensla med olivolja, salt och peppar.
Koka lasagneplattorna i saltat vatten. Lyft upp och arrangera på ett stort fat. Varva lasagne, basilika och grillade grönsaker.
Toppa allt med coctailmozareööa och ruccola och servera med tomatsås i en kanna vid sidan av.

Tomatsås

En gul lök
1 morot
1 vitlöksklyfta
2 stjälkar blekselleri
1 msk oregano
1 burk tomater (hela) + lika mycket vatten
salt och peppar efter smak
olivolja

Skär grönsakerna i lika stora bitar. Fräs i olivolja utan att de tar färg. Tillsätt tomater och vatten. Koka på låg värme 30 – 40 minuter. Mixa såsen helt slät.

---

TEXT: ANDERS CLAESSON

Carl Malmsten är en av Sveriges främsta möbelformgivare. Här i Sigtuna sätter han sin prägel redan 1918, då han tillsammans med arkitekten John Åkerlund skapar Sigtunastiftelsens unika Arts & Crafts-miljö. Samtidigt som hans internationella genombrott 1925 undervisar han också på Sigtunaskolans sommarkurser i slöjd! Hur kommer det sig då att han hamnade i Sigtuna? Sigtunastiftelsens kultur och bibliotekschef Anders Claesson följer spåren av kulturpersonligheten, pedagogen och formgivaren Carl Malmsten.  

---

Den världsberömda möbelformgivaren, pedagogen och kulturpersonligheten Carl Malmsten får en tidig konstnärlig och pedagogisk relation till Sigtuna. Genom sommarkurser i slöjd på Sigtunaskolan 1926-34, inköp av möbler till Sigtunaskolan, Humanistiska Läroverket och framförallt genom ett par möbelinteriörer på Sigtunastiftelsen 1918 och 1935, manifesterar han i Sigtuna tidigt sina nytänkande slöjdpedagogiska idéer och förstärker arkitekt John Åkerlunds unika Arts & Crafts-miljö på Sigtunastiftelsen.

Vänskapsband med Åkerlund
Anledningen till att Carl Malmsten bidrog med möbelinredningar på Sigtunastiftelsen, var framför allt vänskapen med John Åkerlund och anknytningen till Åkerlunds Arts & Crafts-inspirerade arkitektur. Malmsten inspirerade i sin tur Åkerlund vad gäller anknytningen till nationell hantverkstradition. Carl Malmsten var främst 20-talsklassicist – Swedish Grace – med inspiration från nationell tradition, både allmogetradition och svenskt Gustavianskt 1700-tal, med inspiration även från Arts & Crafts idéer förmedlade via Carl Larsson och Ellen Key.

---

Slog igenom 1916
Carl Malmsten slog igenom som möbelarkitekt 1916 med inredningen av Rådssalen i Stockholms stadshus som invigdes 1923 i en nationalromantisk stildräkt inspirerad av Arts & Crafts – en symbol för den nya representativa svenska demokratin. Malmsten får också flera priser på Hemutställningen på Liljevalchs, som var ett genombrott för den moderna svenska konstindustrin – “vackrare vardagsvara” – och bestod av bostadsinteriörer för arbetare för massproduktion.
Redan 1918 får Malmsten i uppdrag av John Åkerlund att skapa möbelinteriören till gästhemmets sällskapsrum på Sigtunastiftelsen. Åkerlund ritade självmöbler till övriga lokalinteriörer. Matsalens allmogesoffa med höga gavlar och utan rygg, där hemvävda bonader skulle hänga, var originella och inspirerade av de interiörer Malmsten sett på Skansen. Stolarna med organiskt rundade ryggar, som kan ses på fotografier från 1918, har också en tydlig allmogekaraktär. Idag finns dessa Malmstensmöbler inte kvar, men däremot en högst trolig interiör av Malmsten i den bortre rumsdelen i fil – ett sällskapsrum med piano. Denna interiör, som delvis kan ses på ett fotografi från 1918, har väggfasta enkla soffor och ett finare väggfast skåp utmed de snedställda takväggarna samt två fristående bord och stolar samt två hyllsektioner, karmstolar, ett runt bord och två väggarmaturer i trä. Karmstolarna har likheter med Malmstens prisvinnande karmstolar i Stadshusets rådsal som byggs vid denna tid 1916–23 och alla möbler har lätt utsvängda ben, som utmärker Malmstens möbler vid denna tid. Detta är en mycket värdefull tidig möbelinteriör av Carl Malmsten i linje med Björkquists och Åkerlunds ideal av en allmogemiljö för ”hemtrefnad” och gästfrihet.

---

Slår igenom internationellt – och håller slöjdkurser i Sigtuna!
1925 slog Malmsten igenom internationellt på Parisutställningen tillsammans med flera vinnande svenska designers och arkitekter, bland annat Uno Åhrén och Marie-Louise Idestam-Blomberg, som också kom till Sigtuna vid denna tid. De skapade sensation och Swedish Grace blev ett internationellt begrepp. Efter 1925 kom Malmsten att delta i flera prestigefyllda svenska och internationella utställningar och uppdrag. 1925–26 skapade han möbler till Konserthuset och Grand Hotel i Stockholm. 1930 inredde han med den internationella inredningseliten Waldorf-Astoria Hotel i New York och 1934 Rådspresidentens rum i NF-huset i Genéve.  Under samma tid, 1926 – 1934, bjuds Carl Malmsten in till Sigtunaskolan av rektorn och teologen Harry Cullberg för att ha sommarkurser i slöjd och inredning. Syftet är att skapa en föregångsskola i slöjd, vilket aldrig kom att fullföljas.  Sommarkurserna i slöjd och inredning kom dock att utgöra en viktig pionjärtid för Malmstens nytänkande pedagogiska idéer. Om en av de sista sommarkurserna 12 juni – 29 juli 1932 står det skrivet att lokalerna voro upplåtna för ”’Sigtunaskolans Slöjdkurser’ under Arkitekt C. Malmstens ledning. Ungefär 60 deltagare från Sverige och utlandet hade anmält sig till dessa.” Malmsten lockade nu en internationell elevgrupp. Sommarkurserna genomsyras av en nytänkande pedagogik, där elevens inneboende skaparlust och skönhetssinne – i enlighet med Arts & Crafts och Ellen Keys idéer – ska tillvaratas och kultiveras.

Pedagogisk pionjärstid
Kurserna i Sigtuna börjar alltså innan de mer bekanta Malmstensskolorna i Stockholm och Malmstens lokala slöjdkurser i andra delar av Sverige och Norge etableras. Sina pedagogiska idéer presenterar han för första gången i skrift 1921 och de utgör då ett nytänkande gentemot den internationellt uppmärksammade slöjdpedagogik med imiterande modellserier som etablerades av Otto Salomon på Nääs 1874. Malmsten kommer först att prova sin nytänkande slöjdpedagogik på just Nääs slöjdskola 1922-25, där motståndet mot hans nya slöjdpedagogik var starkt och där han i sina kurser förenar tekniskt kunnande, som utmärkte Nääs pedagogik, med utvecklandet av skönhetssinnet. Därefter fortsätter alltså Malmsten att mer fritt utveckla sin slöjdpedagogik på Sigtunaskolan. Motståndet till Malmsten fortsätter på Nääs till efter andra världskriget, då Malmsten ser behovet att utveckla sin pedagogik ytterligare på de uppmärksammade Malmstensskolorna Nyckelviksskolan på Lidingö 1945/55 och Capellagården på Öland 1960.

Rådsalen i Stockholm och på Sigtunastiftelsen
Den 29 juli 1935 beställer Sigtunastiftelsen en exklusiv inredning för Rådsalen, tidigare plats för bibliotek och arkiv, som fått en ny byggnad – 19 år efter Malmstens genombrott med Rådsalen på Stadshuset. Sigtunastiftelsen köpte därefter in ytterligare Malmstensmöbler; bland annat 45 stolar 1932-33, bordslampor för biblioteket 1935, fyra ”dyschor” beställdes 1942 och fyra gula “Farmors”-fåtöljer, som står i gästhemmets tidigare matsal. De köps antagligen köps in efter 1956, då de började serieproduceras i begränsat sortiment och Malmstens möbler blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Malmstensmöblerna i gästhemmets matsal och sällskapsrum står i en Arts & Crafts-inspirerad hemmiljö i allmogestil som skapats för hemtrevnad och gästfrihet. Möbelinteriören för Rådssalen har en mer högtidlig stil och representativ funktion. Malmsten behärskade båda dessa stilar väl.

---

Carl Malmsten och Arts & Crafts
Carl Malmsten var starkt inspirerad av både Carl Larsson och hans skrift Ett hem (1899) och Ellen Key och hennes skrift Skönhet för alla (1899), som i sin tur båda var inspirerade av idéer från den engelska rörelsen Arts & Crafts. Arts & Crafts var en kristen färgad estetisk och social rörelse och utopi från England inom hantverk, inredning, arkitektur, stadsplanering och trädgårdskonst i reaktion mot industrialisering, mekanisering och urbanisering och historiserande stilar. John Ruskin var filosofen och William Morris formgivaren av Arts & Crafts, där den egna traditionen – inte minst den gotiska medeltiden – utgjorde inspiration för en nutida funktion. De trodde på konstens sociala betydelse och önskade lyfta hantverkets och naturens betydelse för att skapa människovänliga och konstnärligt utformade miljöer. Arts & Crafts skiljde sig från de snarlika konstriktningarna Jugend, Art Noveau och Nationalromantik genom att det också var en livsstil och en politisk, social rörelse. 

Kristen humanistisk gemenskapsvision
Sigtunastiftelsens Arts & Crafts-inspirerade arkitektur av John Åkerlund i nära relation till naturen, med sin dialogiska vision och gästfria gästhem med Malmstensmöbler, kom i sin hemmiljö att gestalta en kristen humanistisk gemenkapsvision för möte och dialog, där kyrkan, folkrörelserna och samhället i övrigt idealt skulle mötas. I denna vision byggd på kristen humanistisk bildning, dialog och kontemplation var inte enighet målet, utan fördjupningen av den egna ståndpunkten – att tänka själv och kritiskt – i samförstånd. Ett exempel på denna social-etiska dialog i Sigtunastiftelsens hemmiljö, var möten mellan arbetsgivare, akademiker och arbetstagare på Sigtunastiftelsen från 1922, som startat redan 1912 i Johannisdal, och som med flera goda krafters hjälp resulterade i Saltsjöbadavtalet 1938 och den Svenska samförståndsandan. Då hade den modernistiska funktionalismen med Stockholmsutställningen 1930 – som Carl Malmsten kritiserade – och det socialdemokratiska svenska folkhemmet från 1932, börjat etableras i Sverige – en ny social och arkitektonisk nationell framtidsutopi som bröt med traditionen för att skapa ett nytt jämlikt samhälle och en ny jämlik människa. Men det är en annan historia. 

Profet i utlandet
Carl Malmsten var mycket kritisk till den modernistiska funktionalismens estetiska ideal och brott mot tradition, hantverk och skönhetsvärden. Malmstens traditionella möbelformgivning kom ändå att kallas en ”acceptabel modernism” på utställningen Swedish Exhibition of Industrial Arts & Crafts i det konservativa London 1931, där Malmsten ska ha nekat sitt direkta beroende av Arts & Crafts i dess eget hemland – vilket kanske främst gällde dess politiska sida. Carl Malmsten kom, tillsammans med Estrid Ericsson och Josef Frank på Svenskt Tenn, vilka mer bejakade den internationella modernismen, paradoxalt nog att bli en av det modernistiska svenska folkhemmets främsta möbelformgivare. Carl Malmsten kom dock aldrig att passa in i den modernistiska svenska folkhemmets självbild, där Bruno Mattsons moderna möbelformgivning passade bättre – “spagettimöbler” som Malmsten skämtsamt kallade dem, samtidigt som Malmsten blev en profet i utlandet.

---

Mångfasetterad och motsägelsefull
Den nationalromantiska övergångstid, då Sigtunastiftelsen gestaltas av John Åkerlund och Carl Malmsten, utifrån Manfred Björkquists och ungkyrkorörelsens kristna humanistiska vision om bildning och dialog, är mångfasetterad och motsägelsefull. Det är en tid där gamla idéer går i stöpet i första världskriget och samtidigt nya idéer under motstånd bryter fram i demokrati-, kvinno- och folkrörelser, liksom i nationalromantikens estetiska och kulturella motrörelse. Sigtunastiftelsens Arts & Crafts-inspirerade arkitektoniska miljö, i John Åkerlunds modererade form med viss förstärkning av Carl Malmsten, både understödjer och berikar Manfred Björkqvists och ungkyrkorörelsens byggnadsinnehåll och idéprogram, som bestämmer den arkitektoniska utformningen och dess symboliska innehåll. Arts & Crafts estetiska, etiska och sociala utopi om ett bättre och mer demokratiskt samhälle och en mer harmonisk och hemmahörande människa i samklang med kultur och natur samt en ändamålsenlig och kultiverad skönhet, bidrar i gestaltningen av Sigtunastiftelsens arkitektur och miljö, och kan i vår splittrade och polariserade tid av kriser fortfarande skönjas, upplevas och inspirera.

---

Onsdag den 4 september Carl Malmsten och Arts & Crafts

Vi bjuder in till en kväll med föredrag och samtal. Medverkande: Lena Blomquist, redaktör och medförfattare till Carl Malmsten – känd och okänd och Carl Johan Olsson, intendent på Nationalmuseum.

Boka föredragskväll

Mahasa Malekmarzban arbetade som journalist och översättare. Till slut orkade hon inte längre i förtryckets Iran utan flydde till Sverige.

– Nu försöker jag återerövra det fria tänkandet. Det är under rekonstruktion, säger Mahsa som tilldelats Sigtunastiftelsens Fristadsstipendium. Läs intervjun med henne i vårt Magasin.

För Sigtunastiftelsen är det självklart att ge författare och journalister, som inte kan verka i sina hemländer, möjlighet till rekreation och skapande i frihet. Redan när nazisterna började bränna böcker i Berlin på 1930-talet sade Manfred Björkquist att detta ska vara författarnas plats, det fria Ordets hem.

Den första diktarkonferensen hölls 1935 då alltifrån arbetarförfattare som Harry Martinsson till mer konservativa som Sven Stolpe samtalade om den fria kulturens ställning. Sådana diktarkonferenser hölls återkommande under 1930- och 40-talen. Karin Boye organiserade flera av dem.

Tyvärr blåser de auktoritära vindarna återigen. Demokratin är på tillbakagång. Bara 13 procent av jordens befolkning lever i fullvärdiga demokratier. Högerextrema partier går fram i Europa, och i USA råder trumpismens förakt för den liberala demokratins värden.

Det första de auktoritära krafterna angriper är de fria medierna. Censurlagar och uppiskande av hot och hat mot journalister är metoden. Sigtunastiftelsen startade samtalsdygnet ”Ett tryggt rum” tillsammans med Sveriges tidskrifter i höstas – för journalister som utsätts för hot och hat. Det visade sig efterlängtat. Vi inbjuder därför till ett sådant dygn även nu i höst.

TV-mannen Jan Scherman har gjort dokumentärfilmen ”Make democracy great again”, om hoten mot demokratin. Sigtunastiftelsen visar filmen under invigningen av Almedalsveckan. Jag leder sen ett demokratiseminarium med bland andra Jan Eliasson, Annie Lööf och Jan Scherman och representanter för näringslivet.

”Det politiska etablissemanget trodde sig kunna tygla de auktoritära krafterna – det gick inte. Kanske är det poetens roll att genomskåda samtiden och höja sin röst”, sa författaren Niklas Rådström när han mottog Pär Lagerkvist-priset tidigare i våras. I höst kommer Rådström till en av våra kulturhelger för att samtala om sitt 50-åriga författarskap.

Sigtunastiftelsen är platsen för dialog och det respektfulla mötet mellan människor. Stiftelsen tillkom i en orostid med brinnande världskrig och starka sociala spänningar. Den blev en mylla för modet, modet att stå upp för det djupast mänskliga som förenar oss och som uttrycks i Olov Hartmans nattvardsbön: Ett enda bröd, en enda mänsklighet.

Vi fortsätter att vara en mylla för modet. Välkommen till Sigtuna i höst.

Helle Klein, direktor för Sigtunastiftelsen

Text: Sofia af Geijerstam Foto: Ali Bagheri

---

Mahsa Malekmarzban hade en framgångsrik karriär som journalist, översättare och programledare i Iran. För tre år sedan valde hon att lämna allt och bege sig till Sverige, ett land hon hade lärt känna genom Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.  

–  Irans omfattande censur gjorde att jag inte orkade längre. Nu försöker jag lära mig att tänka fritt, som en skolflicka. Ju mer jag söker i mitt förflutna, desto mindre hittar jag av fritt tänkande. Censur tar sig in i hjärnan, sprider sig som cancer. Det är först när du lever i ett öppet samhälle som du blir medveten om dess skadliga effekter. Mitt tänkande är under rekonstruktion, säger Mahsa Malekbarzan som tilldelats Sigtunastiftelsens fristadsstipendium.

Mahsa bläddrar bland gulnande pressklipp om Ingmar Bergman i Sigtunastiftelsens klipparkiv. Recensioner av Fanny och Alexander, den film som var hennes första kontakt med Sverige. Hon var 22 år gammal och hade precis blivit klar med sina universitetsstudier. Med ett brinnande intresse för film och litteratur hade hon börjat översätta artiklar från engelska till farsi för olika tidskrifter och magasin. Hennes första översättning var just Bergmans Fanny och Alexander. Inte anade hon då att hans texter så småningom skulle leda henne till Sverige.

– Det oförutsägbara är livets läxa och jag försöker lära mig den, säger Mahsa som nyligen avslutat sin tvååriga vistelse som fristadsförfattare i Linköping.

Ett andra universitet

Hon växte upp i en familj där det fanns ett starkt politiskt engagemang. Trots riskerna, stöttades hon ändå helhjärtat av sina föräldrar i valet att bli journalist. Hon började som reporter och översättare för tidningen Zan, Irans första tidning för kvinnor. Redan tidigt i karriären fick hon erbjudande om att bli programledare i iransk tv.  

– För mig blev redaktionen på Zan ett nytt universitet. Kunniga journalister delade med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande. Tv var något helt annat. Något jag aldrig riktigt trivdes med, säger Mahsa.

Hon hade förmånen att välja program som handlade om film och litteratur, men censuren fanns ändå alltid där. Vad man fick säga, hur man fick tänka. Som en osynlig ständigt närvarande gräns. Hon scrollar i sitt Instagramflöde tillbaka till den tid då hon satt i tv-studion. Då alltid klädd i heltäckande klädsel med sjal över håret.

– Jag jobbade som programledare i 18 år. Under en period drev jag ett också ett bokcafé i Teheran. Det var under den tiden som jag insåg att det fanns ”bigger fish to fry”, som hon själv uttrycker det.

---

2021 kom hon i kontakt med ICORN, International Cities of Refugee Network. De erbjöd henne möjligheten att lämna Iran. För vilket land, eller vilken stad, visste hon inte.

-Jag kunde inte berätta för någon om mina planer. Inte ens för min närmaste familj. Det hade varit för riskabelt.

En dag kom telefonsamtalet med beskedet att hon skulle till Linköping.

-Jag tyckte att Linköping lät som en stad i Kina. Sedan förstod jag att det var Sverige. Det kändes betydligt bättre. Det var ju ändå ett land som jag kände till. Inte minst genom Bergman, säger Mahsa och skrattar åt minnet.

Ljus bild av Sverige

Hennes upplevelse av mötet med Sverige är ljust. Inte alls det kyliga, mörka land som många beskriver det som. Vinterns korta kalla dagar kompenserades mer än väl av det varma bemötande hon fick, och hon kallar fortfarande Linköping för sin andra hemstad.

-Fokuset på människovärdet är det som jag upplever så starkt i det svenska samhället. Människovärdet, yttrandefriheten och en demokratisk grundsyn.

En skugga som tar sig in överallt

I september 2022, när Mahsa hade varit ett drygt år i Sverige, nåddes världen av nyheten att Mahsa Jina Amini hade förlorat livet. Hon hade gripits av den iranska moralpolisen för att hon inte bar sin huvudsjal korrekt. Det blev början på den feministiska frihetsrevolutionen – Kvinna, Liv, Frihet – en revolution som nådde långt utanför landets gränser. Själv minns hon att hon översatte nyheter i sina sociala kanaler mer eller mindre dygnet runt den första tiden. För att omvärlden skulle få veta vad som hände. Idag är protesterna inte lika högljudda längre och rubrikerna betydligt färre, konstaterar hon.

-Det är så censuren fungerar. Alla är så medvetna om att de inte bara utsätter sig själva för stor risk, utan även sina närmaste. Den ligger där som en skugga som tar sig in över allt.

---

När intervjun görs har vi just mötts av nyheten att Irans president, Ebrahim Raisi, omkommit i en helikopterolycka. Att detta skulle leda till någon förändring i landet är dock inget som Mahsa hyser någon förhoppning om. I alla fall inte i det korta perspektivet.

-Mitt folk har fått utstå så mycket. De som sitter fängslade för sin politiska uppfattning, de som kämpar för jämlikhet. Utmaningarna är enorma, men deras vilja att kämpa för en bättre värld är inte bruten. Det vi måste göra är att se till att deras röster hörs. Stötta de organisationer som verkar för kvinnors rättigheter, sätta tryck på FN, verka för att upprätthålla yttrandefriheten genom att stödja oberoende medier, men också genom att erbjuda asyl och ge möjlighet för författare, journalister och konstnärer att få en fristad.

Hur ser du själv på framtiden?

-Beslutet att lämna Iran var en One Way Ticket. Det har jag förlikat mig med. Idag översätter jag och skriver. Det är min vardag. Jag har också en bokcirkel som jag sänder live på Instagram varje fredag där jag presenterar en ny bok. Den här veckan läser vi antologin Tankerum av platser och idéer (svensk översättning).  Att dela min passion för litteratur med andra är något jag älskar. Det hjälper mig att återerövra mitt fria tänkande. Jag är precis i början av den processen, men jag har alltid varit en utforskare. Jag ser fram emot resan.

---

Sigtunastiftelsens Fristadstipendium

Sigtunastiftelsen utlyser varje år fyra fristadsstipendier som omfattar en veckas vistelse på Sigtunastiftelsen. Stipendiet kan sökas av författare, journalister och konstnärer som ingår eller har ingått i ICORNS fristadsprogram. Ansökan för 2025 ska skickas senast 31 oktober. www.sigtunastiftelsen.se/stipendier

International Cities of Refuge Network

ICORN är en organisation där städer och regioner erbjuder författare, konstnärer och journalister som lever under förtryck en temporär fristad upp till två år. Organisationen har idag mer än 70 medlemmar runt om i världen. Sigtuna var medlem i ICORN mellan 2012 och 2018 www.icorn.org.

Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex

Reportrar utan gränser publicerar varje år ett pressfrihetsindex. Av 180 länder rankas Norge som 1, Danmark 2 och Sverige 3.  Iran rankas som 176, Nordkorea 177, Afghanistan 178, Syrien 179, Eritrea 180 www.reportrarutangranser.se

Sigtunastiftelsens demokratiseminarium i Almedalen drog fullt hus och med tanke på att så många endast fick lyssnarplats är vi särskilt glada över att seminariet återsänds i SVT Forum onsdag den 26 juni 12.25.

I panelen medverkade Einar Botten, HR-chef på Spendrups, Camila Buzaglo, kommunikationsdirektör Peab, Jan Scherman journalist och filmproducent, Annie Lööf tidigare partiledare och Jan Eliasson, tidigare utrikesminister. Samtalet leddes av Sigtunastiftelsens direktor Helle Klein.

Snart är det dags för Stockholms bokhelg. Mellan den 16 och 19 maj fyller bokhandlare, förlag, museer och kyrkor gator och torg med böcker författare och bokprat. Sigtunastiftelsens direktor Helle Klein medverkar i Hedvig Eleonora kyrkas program lördag den 18 maj klockan 18.00, då hon samtalar med författaren Christoph Anderson om boken ”De avvisade – Om judarna som Sverige skickade mot döden”.

Frågan om nioåriga Lisa Järpås utvisning till Albanien väcker starka reaktioner. Sigtunastiftelsens ordförande biskop Åke Bonnier har nu engagerat sig i frågan och kräver att hon ska få stanna i Sverige.

– Något har gått fel när samhället inte tar ansvar för dessa minsta, säger biskop Åke Bonnier i en intervju med SVT.

Bildtext: Sigtunastiftelsens ordförande Åke Bonnier. Foto Carla Karlsson

Podden Psykologer läser bibeln startades av Camilla von Below och Karina Isberg. De ville hitta en ”lekplats” där de kunde resonera både fritt och strukturerat kring bibelns texter utifrån en psykologisk horisont. Det hundrade avsnittet spelades i i tornrummet på Sigtunastiftelsen den 16 april med vår kaplan Kerstin Dillmar som moderator.

Musik: Andreas Aleman andreasaleman.com Klippning: Karolina Isberg Hemsida: psykologerlaserbibeln.se

Snart kan vi sitta ute i Rosengården igen och njuta av sol och värme. I baren på Sigtunastiftelsen serverar vi gärna vår alldeles egna signaturdrink, Sigtunastiftelsens Rosen GT, med lokalproducerad gin från First Distillery i Sigtuna och rosenextrakt från vår egen trädgård. Självklart kan den även avnjutas med alkoholfri gin – precis lika gott och läskande.

---