Den kristna länken
Essä av Anders Claesson kultur och bibliotekschef på Sigtunastiftelsen
I det gamla 1700-talshuset Drakegården på Stora gatan i Sigtuna bodde Harry Johansson, direktor för Nordiska Ekumeniska Institutet som bildades mitt under brinnande världskrig. Institutet blev en viktig mötesplats för tyska motståndsmän under andra världskriget, en kristen länk i Sigtuna som stöttade motståndsrörelsen i deras planer om att skapa ett fredligt Tyskland efter kriget.Jag ser den tragiska och gripande filmen Sophie Scholl de sista dagarna på SVT. Filmen gestaltar den välkända historien om den 21-åriga studenten Sophie Scholl, som tillsammans med sin bror Hans och flera andra studenter och lärare på Ludwig-Maximilians universitetet i München, skapar motståndsrörelsen Vita rosen. Vita rosen är en motståndsrörelse som mellan juni 1942 och februari 1943 sprider sig från München till flera andra städer i Tyskland och Österrike. De skriver och sprider utifrån en kristen humanism sex regimfientliga flygblad för att vädja till Tysklands intellektuella. Sophie och Hans delar ut Vita rosens sjätte flygblad i universitets ljusgård den 18 februari 1943 och döms till döden för högförräderi. Det sista Sophie Scholl säger innan hon dödas genom giljotinering är: ”Die Sonne scheint noch.” I filmens slutscen ses The Royal Air Force sprida flygbladen över tyska städer med en uppmaning till de tyska soldaterna att lägga ner sina vapen. I undertexterna står det att den tyske motståndsmannen Helmuth von Moltke förde flygbladen till de allierade i England. Men det som inte framgår är att flygbladen faktiskt tog vägen via Sigtuna. Von Moltke fick hjälp av Harry Johansson, den nya direktorn på Nordiska Ekumeniska Institutet (NEI), som via kurirpost förde flygbladen vidare till Oslos biskop Eivind Berggrav, som satt i husarrest för sin norska kyrkokamp, och vidare till de allierade i London. Genom att förmedla Vita rosens flygblad ville Von Moltke övertyga NEI och de allierade om att det fanns fler motståndsgrupper i Tyskland än den han själv representerade – Kreisaukretsen.
Nordiska Ekumeniska Institutet – den kristna länken i Sigtuna
Nordiska Ekumeniska Institutet skapades 1940 på initiativ av Manfred Björkquist. Bakgrunden var att det ekumeniska centret i Genève önskade en säkrare plats om det skulle hamna i ett nödläge under kriget. NEI låg först på Sigtunastiftelsen och senare på Stora gatan i Sigtuna; en slags nordisk motsvarighet till de ekumeniska centrum som redan fanns i Genève, London och New York. Nils Ehrenström blev NEI:s första direktor och efterträddes av Harry Johansson 1943. Harry kom till Sigtunastiftelsen redan 1937 för att arbeta som Manfred Björkquists sekreterare och hade då rekryterats från Lund där hade han varit aktiv i den kristna studentrörelsen och ordförande i Sveriges kristna studentförbund. Ett av hans första uppdrag inom NEI blir en tjänsteresa till Köpenhamn med Ehrenström i april 1940. När de vaknar på morgonen den 9 april möts de av nazityska trupper som ockuperat Danmark. De stannar i 14 dagar i Köpenhamn och får på så sätt en handgriplig möjlighet att planlägga hur kontakter kunde vidmakthållas under ockupationen och tjänsteresan slutade i förvissningen om att NEI hade bildats vid rätt tidpunkt. De kom konkret att få gestalta biskop Arvid Runestams ord från invigningen av NEI några veckor tidigare:
”den ekumeniska rörelsen som en fredsrörelse på kristen basis, där sanning om människovärde måste xxx efter en tid av våld och lögn – en kyrkans folkförsonande gärning som krävde samarbete med alla goda krafter.”
Kontakterna tätnar
I samband med att NEI bildas tätnar kontakterna mellan Sigtuna och den tyska motståndsrörelsen. Redan på senhösten 1940 reser Sigtunastiftelsens ledare Manfred Björkquist på uppmaning av den norska konstnären och motståndsmannen Henrik Sörensen till Stockholm för att träffa Theodor Steltzer, kommunikationsofficer för Wermacht i Norge, men också i största hemlighet del av den tyska motståndsgruppen Kreisaukretsen. Kreisaukretsen var ledande i en särskild form av intellektuella motståndsgrupper och skapades 1940 runt två jurister och aristokratiska protestanter; socialdemokraten Helmuth von Moltke och den konservative socialisten Peter York von Wartenburg. Kretsen bestod av drygt 20 personer; både män och kvinnor, socialdemokrater och konservativa, protestanter och katoliker, fackföreningsfolk och militärer. Deras gemensamma intresse var motståndet mot Hitlers regim utifrån legala, moraliska och religiösa grunder inspirerade av Paul Tillichs religiösa socialism och den tyska ungdomsrörelsen, och de förordade inte ett våldsamt störtande av Nazi-regimen. I denna krets ingår alltså Steltzer; och precis som Manfred Björkquist är han kyrklig lekman, pedagog och grundare av en folkhögskola, något som säkert bidrog till hans nära relation med Manfreds och Harry. Steltzer hade aldrig tidigare varit i Stockholm, men i rollen som officer för Wermacht kunde han röra sig fritt i Europa. Kanske ses de på ett Hospits på Vasagatan 10, som skulle bli en viktig hemlig mötesplats för motståndsrörelsen i deras kontakter med de allierade.
Harry Johansson – Sigtunas Gösta Engzell
Det ligger nära till hands att likna Harry Johanssons ekumeniska motståndsarbete vid en kyrklig motsvarighet till diplomaten och tjänstemannen Gösta Engzells motståndsarbete på UD, vars insatser gestaltas i den aktuella filmen Den svenska länken. Precis som Gösta är Harry tjänsteman och organisatören som håller ihop alla trådarna i NEI och all hemligstämplad information går via honom. De tyska motståndsmännen Steltzer och von Moltke, bidrar jämte Göstas arbete på UD, via de nordiska kontakter Harry och NEI upprättar, till de norska och danska judarnas flykt och mottagande i Sverige 1942-43. Som tjänsteman åt de högt uppsatta personligheter som möter upp i Sigtuna är han oklanderlig, alltid saklig, kunnig och välinformerad, propert klädd, byråkratisk med hög arbetskapacitet, oftast i skuggan av Manfred. Efter ett besök på Sigtunastiftelsen midsommaren 1944 skriver den tyska motståndsmannen Adam von Trott.
”Igår övernattade jag i Sigtuna och fick ett gott samtal med Er vän Manfred. Han rör sig verkligen ovan sakernas tillstånd och skapar utifrån sin djupa religiösa livskraft. Jag får särskilt starka intryck av Harry även denna gång. Hans omdöme är moget och ansvarsfullt…”.
Det hemliga Sigtunamötet 1942
Under krigsåren är Harry Johansson på NEI ärkebiskop Erling Eidems närmaste man i ekumeniska frågor och Harry agerar i den rollen som den ansvarsfulle och mogna tjänstemannen. Det mest välkända exemplet är förmodligen det hemliga Sigtunamötet söndagen den 31 maj 1942, som intar en särställning i kontakterna mellan den tyska motståndsrörelsen och de allierade under kriget. Den engelska biskopen och kongressledamoten George K. A. Bell – pionjär inom den ekumeniska rörelsen, har firat mässa med ärkebiskop Eidem i Mikaelskyrkan i Uppsala. Bell är i Sverige på ett månadslångt besök för att officiellt övertyga den svenska opinionen om att England, USA och Sovjetunionen tillsammans skulle besegra Hitlertyskland militärt. Bell har med Eidem planerat hur ett sannings- och försoningsmöte mellan kyrkoledare skulle kunna ske efter kriget med Sverige som värd. Bell tar efter mässan i Uppsala tåget till Märsta för vidare färd till Sigtuna för ett planerat officiellt möte med Manfred Björkquist på Sigtunastiftelsen. På eftermiddagen blir Bell överraskande inbjuden till Drakegården i centrala Sigtuna, där Harry Johansson och hans fru Alice bor. Där möter två tyska motståndsmän upp från varsitt håll, den välkända tyska teologen Dietrich Bonhoeffer och Hans Schönfeld, chef på den ekumeniska studieavdelningen i Genève och också han en del av motståndsgruppen Kreisaukretsen.
Planer på att störta Hitler
Det är ett riskfullt möte som äger rum hemma hos Harry och Alice på Drakegården. I största hemlighet informerar Schönfeld och Bonhoeffer biskop Bell om den tyska motståndsrörelsen och dess demokratiska planer efter kriget, präglade av Kreisaukretsens idéer. De förmedlar också information om vilka motståndsmän som är inblandade i det planerade mordattentatet av Hitler – det som kom att bli det misslyckade 20 juli-attentatet 1944. Schönfeld och Bonhoeffer ville under mötet övertyga Bell och de allierade om att det fanns en tydlig plan och de efterfrågade en försäkran från brittiska regeringen om att den skulle vara beredd att förhandla på nya fredsvillkor med en ny demokratisk övergångsregim om Hitler störtades eller Tyskland kapitulerade. Bell lovade att ta ärendet till den brittiska regeringen med premiärminister Churchill och utrikesminister Eden, men att USA och Sovjetunionen skulle behöva informeras. Ärendet togs av Bell personligen med Eden i London men Eden svarar nej till en försäkran, vilket hade varit den brittiska hållningen till den tyska motståndsrörelsen redan från krigets början. De allierade krävde total kapitulation av Tyskland och var inte intresserade av en tysk demokratisk övergångsregering, men Harry och den ekumeniska rörelsen fortsatte att stötta motståndsrörelsens planer om ett demokratiskt och fredligt Tyskland och Europa efter kriget.
Sigtunagruppen och Kreisaukretsen
Omkring tiden för mötet i Sigtuna i maj 1942 skapas den hemliga Sigtunagruppen runt NEI på initiativ av Manfred Björkquist och med Harry Johansson som viktig spindel i nätet inspirerade av den norska motståndsrörelsen. I Sigtunagruppen ingår också Nils Quensel, jurist och statsråd, Hardy Göransson, politiker för Folkpartiet och överdirektör för Fångvårdsstyrelsen, Ivar Andersson, huvudredaktör för Svenska Dagbladet och politiker i Högerpartiet, John Cullberg, teol. dr. i teologi och filosofi och biskop i Västerås, K. F. Göransson, VD på Sandvikens Jernverk AB, Ingvar Svennilson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan och chef på Industriens Utredningsinstitut och Nils Ehrenström, första direktor för NEI och sedan sakkunnig på det ekumeniska centret i Genéve.
Sigtunagruppen kom 1942-44 att bli av en de viktigaste utländska kontaktorganen för den tyska motståndsrörelsen. Deras arbete, som 1943 utökades av en större ekumenisk studiegrupp inför ett planerat, men inställt internationellt ekumeniskt toppmöte i Sigtuna, handlade förutom om det hemliga kontaktarbetet om att skriva ekumeniska studiearbeten om ett fredligt och demokratiskt efterkrigs-Europa. Kontakterna med motståndsrörelsen stred mot den nya spionerilagstiftningen och kunde potentiellt innebära en utrikespolitisk risk, men genom direktkontakter med samlingsregeringen kom det att inofficiellt sanktioneras av utrikesminister Christian Günter.
Efter Sigtunamötet 1942 finns det belagt att fem tyska motståndsmän från Kreisaukretsen hade hemliga möten i Sigtuna. De tog höga risker i kampen mot nazismen och för flera av dem kostade det livet. Dietrich Bonhoeffers livsöde är välkänt. I april 1943, ett knappt år efter mötet i Sigtuna fängslas han för att senare avrättas för högförräderi tidigt på morgonen den 9 april 1945. Theodor Steltzer, som möter Manfred i Stockholm 1940 och har de flesta kontakterna med Sigtuna, får också en dödsdom utfärdad efter att ha varit involverad i 20 juli attentatet, men släpps i sista stund. I efterhand visar det sig att Manfred och Harry genom kontakt med Heinrich Himmlers massör lyckats få honom fri. Efter kriget är Steltzer med och startar CDU (Christlilich Demokratische Union Deutschlands). Helmut Von Moltke som var ledare för Kreisaukretsen och såg till att Vita Rosens flygblad hamnade hos de allierade via Sigtuna, och som tillsammans med tillsammans med Steltzer bidrog till att 1 000 norska judar och 7 500 danska judar varnades och kunde komma till Sverige grips i januari 1944 och avrättas senare i januari 1945 för högförräderi. Adam von Trott ingick i den inre kretsen kring det planerade 20 juli attentatet 1944 arresteras redan den 25 juli och döms till döden den 15 augusti – bara några veckor efter att ha firat midsommar i Sigtuna med Harry och Manfred. Eugen Gerstenmaier, teolog och filosof, stödde 20-juli-attentatet men kom för det endast att dömas till fängelse. Efter kriget blev han en nyckelperson i det kyrkliga hjälparbetet med Tysklands återuppbyggnad och mångårig CDU-politiker. Han fortsatte att ha starka band till Sverige. Hans Schönfeld, som deltog i det hemliga Sigtunamötet 1942, fortsatte att hålla kontakterna med den tyska motståndsrörelsen via det ekumeniska centret i Genéve och kom efter kriget att arbeta inom det nybildade Kyrkornas världsråd.
Den ekumeniska rörelsens bidrag till en fredligare värld efter kriget
De ekumeniska frågorna efter kriget; freden, människovärdet, demokratin, återuppbyggnadsarbetet, kyrklig försoning och enhet, bärs vidare av NEI i Sigtuna, Svenska ekumeniska nämnden och biskopsmötet och Harry Johansson är under Eidems tid central i dessa sammanhang och i kontakterna med de nordiska kyrkorna och de nybildade Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. Harry Johansson är NEI:s direktor fram till 1965, då han efterträds av Lars Thunberg. 1968 hålls Kyrkornas världsråds fjärde generalförsamling i Uppsala och en ny världsordning formuleras. Grunden för en bättre världsordning med de mänskliga rättigheterna, en europeisk och internationell gemenskap med FN, Kyrkornas världsråd, EU, gentemot nationalism, totalitarism och militarism, liksom avkolonisering, hade lagts av den ekumeniska alliansen med New York, London, Genéve och Sigtuna som viktiga centra under andra världskriget.
Referenser:
Arnstad, Henrik, Spelaren Christian Günther – Sverige under andra världskriget. Arx Förlag, 2006
Carlsson, Erik, Sverige och tysk motståndsrörelse under andra världskriget. Lund UP, 1998.
Johansson, Harry, Internationell och ekumeniskt. I Johansson, Harry (red.) Sigtunastiftelsen 25 år. SKS bokförlag, s. 220-228.
Perwe, Johan, Bombprästen : Erik Perwe på uppdrag i Berlin. Carlssons, 2006.
Ryman, Björn, Brobyggarkyrka : Svenska kyrkans engagemang i utrikesfrågor. Artos, 2010.
Sophie Scholl – de sista dagarna (tyska: Sophie Scholl – Die letzten Tage), tysk biografisk dramafilm från 2005 i regi av Marc Rothemun.
Den svenska länken, svensk biografisk dramafilm från 2026 i regi av Thérèse Ahlbeck och Marcus Olsson.
Valkyria, amerikansk thrillerfilm från 2008 i regi av Bryan Singer.
White Rose Foundation e.V. https://www.weisse-rose-stiftung.de/white-rose-foundation (2025-05-05)
