RECEPT AV KÖKSCHEF MORGAN FREDRIKSSON FOTO: MAGNUS ARONSON
Honung, varm getost, päron och nyskördade betor är en oslagbar kombination. Ge dig ut i trädgårdslandet och se vad som finns att skörda. Kanske hittar du någon ätbar blomma som gör tallriken extra vacker? Med ett nybakat bröd till har du en härlig sensommarlunch.
Skördesallad (4 personer)
2 små hjärtsallad eller romansallad 100 g frisésallad eller annan krispig sallad 150 g rödkål, grovt skuren 4 små rödbetor, kokta eller rostade 6 – 8 rädisor, tunt skivade 100 g svartkål eller grönkål 2 fasta päron klyftade 150 g bondbönor, skalade 200 – 250 g getost i rulle 1 msk honung till getosten Färsk persilja Ätliga blommor till garnering
Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg rödkål och päronklyftor på en plåt, ringla över lite olivolja och rosta i 15 – 20 minuter tills de fått fin färg. Skär getosten i generösa skivor. Lägg på bakplåtspapper, ringla över lite homung och baka i ugnen 6 – 8 minuter tills den blir varm och mjuk. Koka bondbönorna i lättsaltat vatten 1-2 minuter. Kyl snabbt och skala dem vid behov. Fräs svartkål eller grönkål hastigt i lite olja tills den mjuknar lätt.
Honungsvinägrett
I dl honung 1-2 msk champagnevinäger 2 msk vatten salt svartpeppar
Gör så här Vispa ihop honung, champagnevinäger och vatten. Smaka av med lite salt och svartpeppar. Justera syran med mer vinäger om du vil ha mer friskhet.
Montera salladen
Lägg salladsbladen som bas. Fördela rödbetor, rödkål, svartkål, päron, rädisor och bondbönor. Placera den varma getosten i mitten och skeda över honungsvinägrett. Toppa med persilja och eventuella blommor. Servera direkt, gärna med ett gott surdegsbröd vid sidan av.
Det surras ordentligt bland Sigtunastiftelsens nya gäster. 200 000 bin har nyligen flyttat in bakom kryddträdgården och till hösten väntar resultatet av deras flitiga arbete. 30 kilo nyslungad honung med smak av Sigtunastiftelsen.
-De verkar trivas jättebra. Här finns en fantastisk mångfald av blommor och växtlighet, säger Eva Backen, certifierad honungssommelier och grundare av Sigtuna Slottshonung.
För Eva Backen vaknade intresset för biodling under pandemin. Som utbildad civilekonom hade hon under många år arbetat inom näringslivet, men när företaget hon arbetade på gick i konkurs började hon på allvar fundera över att byta riktning. Eva och hennes man hade nyligen skaffat egna bikupor och ju mer hon lärde sig desto mer fascinerades hon av binas förunderliga värld. Till slut tog hon steget att satsa på allvar och utbildade sig i honungssensorik och honungsbedömning i Bologna i Italien.
– Känner du? Den här gula är en typisk rapshonung. Den här lite mörkare har smak av bovete. Och den här…en typisk sommarhonung, säger Eva, rör om i glasen och drar in doften som handlade det om ett tjusigt årgångsvin.
Och jämförelsen är inte långt borta. Honung, precis som vin, påverkas av jordmån, växtlighet och klimatförhållanden.
– Sigtunastiftelsens honung kommer få sin alldeles egen smak med prägel av rosorna, äppelträdgården och den närliggande växtlighet som finns i skogen runt omkring, förklarar Eva.
Ett sensoriskt universum Iklädd täckande skyddsdräkt, handskar och gummistövlar väcker hon onekligen viss uppmärksamhet bland Sigtunastiftelsens gäster när hon styr stegen genom rosengården bort mot bikuporna. När locket lyfts av sprider sig en sötaktig doft, en tydlig värme och ett lågfrekvent sövande ljud. Själv brukar hon ofta slå sig ner en stund vid kupan hemma i trädgården.
– Att bara sitta där en stund och iaktta är nästan meditativt, säger hon.
Just den här dagen som av en händelse råkar vara internationella världsbidagen, är luften varm av vårsolen och det råder en febril verksamhet med täta inflygningar vid ingången. Ett tränat öga kan se att en del bin utför en slags vippdans, ett sätt att kommunicera till de andra bina om var de har varit och var de kan hitta de bästa blommorna för dagen, förklarar Eva.
– För mig och min man började intresset som en fascination för naturen och samspelet mellan bin, växter och människor. Men ganska snabbt växte det till något mycket större. Jag upptäckte att honung inte bara är något sött som man har på frukostbordet, utan ett helt sensoriskt universum med terroir, biologisk mångfald, kulturhistoria och hantverk.
Hon puffar lite rökt lavendel över bisvärmen för att lugna ner stämningen innan hon visar kupans olika skikt. I mitten finns barnkammaren där ägg, larver och puppor utvecklas. Lite högre upp ligger matförrådet där bina fyller celler med nektar som torkas till honung och sedan täcks med ett vaxlock när cellen är fylld. Och någonstans därinne i myllret av 100 000 bin finns drottningen.
Tydliga ansvarsområden och uppgifter
Det är att fascinerade att höra Eva berätta om bikupans tydliga organisation med olika ansvarsområden och uppgifter. Man börjar som ”städarbi” och hjälper till att hålla snyggt och rent för att sedan avancera till ”barnskötare” som matar larver. Därefter blir man ”byggare” som producerar vax och bygger kakor, för att sedan ta nästa karriärsteg och blir ”dörrvakt” som skyddar ingången mot inkräktare. Slutligen har man kvalificerat sig för att flyga ut i den stora världen och samla in nektar, pollen och vatten. Alla arbetande bin är honor. Han-bina, eller drönarna som de också kallas, har bara ett enda uppdrag. Att para sig med drottningen. När vintern sedan kommer kastas de oftast ut ur kupan eftersom de inte längre fyller någon uppgift.
Drottning Astrid och prinsessan Ingegerd
Eva vänder varsamt på bikupans spärrgaller i jakt på kupans drottning som fått namnet Ingegerd, en medveten blinkning till Sigtunas egen prinsessa Ingegerd, hon som var dotter till Olof Skötkonung och senare helgonförklarades. I den andra bikupan regerar drottning Astrid, mor till prinsessan Ingegerd både historiskt och i Sigtunastiftelsens två bikupor. Varken Astrid eller Ingegerd vill visa sig denna dag. Och kanske är det förståeligt att de inte har tid att ta emot pressbesök. Under högsäsong lägger en drottning närmare 2000 ägg om dagen.
Under de senaste åren har Eva ägnat större delen av sin vakna tid åt honung. Tillsammans med sin man har hon ordnat bisafaris och honungsprovningar här i Sigtuna och hon har representerat Sverige och svensk honung på den internationella världskongressen Apimondia (Apis betyder b på latin.). Hon har också startat Sigtuna Pollination Partner Program där företag kan vara med och bidra till att skapa fler och starkare bisamhällen. Rent konkret innebär det att man upplåter plats för bikupor och samtidigt är del av ett pedagogiskt arbete där man ökar kunskapen om pollinatörernas betydelse för biologisk mångfald och livsmedelsförsörjning.
– För mig handlar det här arbetet med om något större än honung. Det handlar om att vara en del av något som betyder något på riktigt. När människor får möta bin på nära håll så händer det något. Honung blir inte längre bara en produkt, utan en berättelse om natur, landskap, samarbete och ansvar för kommande generationer.
Honungsprovning på Sigtunastiftelsen
Följ med på en smakresa in i binas fascinerande värld! Tillsammans med Eva Backen certifierad honungssommelier, får ni upptäcka honung som ni aldrig smakat den förut. Provningen kan kombineras med inslag från köket – där smakerna möts i oväntade kombinationer – och ger en upplevelse som är både lärorik, njutbar och hållbar. En aktivitet som passar lika bra för konferensgruppen som vill ha något annorlunda och minnesvärt, som för sällskapet som vill fördjupa sig i lokal smak och tradition.
Författaren och professorn Simon Sorgenfrei tilldelas 2026 års Se människan-pris i Per Svenssons anda. Priset delas ut till en ”person som med lätt buren bildning navigerar i skilda existentiella, kulturella och samhälleliga farvatten – och därmed fördjupar och vidgar vyerna för andra”.
– Jag blev verkligen tagen och lite rörd, det här var helt oväntat. Per Svensson var på många sätt en förebild för mig och motiveringen uppmärksammar precis det jag vill uttrycka med mina böcker, vilket var otroligt fint, säger Simon Sorgenfrei.
Juryns motivering lyder: ”Med forskarens klarhet och reporterns nyfikenhet ger han sig ut i det moderna Sverige och låter oss förstå hur det formats i mötet mellan ny invandring och gammal nationalism. Hans berättelse är en bekräftelse på vårt lands ofrånkomliga förändringar samtidigt som den erbjuder ett nytt, konstruktivt sätt att se människan – med en blick som kan förena ett Sverige som alltför många försöker splittra.”.
– I flera av mina böcker har jag velat berätta om Sverige, fast från periferin. Jag har exempelvis skildrat 1900-talet från muslimska migranters horisont och svensk politisk historia med perspektiv från Bjuv eller Kiruna, snarare än från Stockholm.
Priset delas ut på Se människan-scenen fredag kl 14.00 och är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Bokmässan, Albert Bonniers Förlag, Dagens Nyheter och Sigtunastiftelsen.
Simon Sorgenfrei medverkar på Sigtunastiftelsens scen Teo i Tiden söndag 27 september 12.00 i samtalet Öppna era hjärtan, om Sverige, muslimerna och SD. Samtalet leds av Sigtunastiftelsens direktor Helle Klein. Läs mer
När Bokmässan i Göteborg öppnar dörrarna den 24 september är Sigtunastiftelsen åter på plats med författarmöten och samtal om tro, teologi, kultur, demokrati och människans plats i en föränderlig samtid. I år är Sigtunastiftelsen dessutom medarrangör till en helt ny scen, Teo i Tiden.
Sigtunastiftelsen har under många år varit en tydlig röst på Bokmässan, inte minst genom sin medverkan på scenen Se Människan där samtalen rört sig i gränslandet mellan litteratur, religion, samhälle och existentiella frågor. Nytt för i år är den helt nya scen Teo i tiden som är en samverkan mellan Sigtunastiftelsen, Teo Talks, Lunds Missionssällskap och Joacim Berner. Scenen är närmaste granne med Se Människan blir ett välkommet tillskott där det teologiska perspektivet på samtidsfrågor präglar programmet. Och det spänner brett; med allt från samtal med arkitekten Gert Wingård om hur vi kan skapa andrum i våra städer till seminarier med Pekka Mellergård, Joel Halldorf och Marie Demker om högerextremistiska strömningar inom kristendomen.
– Vi vill ge ett teologiskt perspektiv på vår tids aktuella frågor och förhoppningsvis också skapa lite oväntade möten mellan, forskare, kyrka, kultur och näringsliv säger Sigtunastiftelsens direktor Helle Klein.
SIGTUNASTIFTELSENS PROGRAM UNDER BOKMÄSSAN
TORSDAG 24 SEPTEMBER
09.20 – 9.50 Folkkyrkan och nationalismen Medverkande: Arne Rasmussen, professor systematisk teologi vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion; Martin Modéus, ärkebiskop. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
10.00 – 10.20 Kvinnors kallelse – radikala missionärer Medverkande: Karin Sarja, teologie doktor i missionsvetenskap och docent i kyrkohistoria. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
14.30 – 14.50 Lewi Pethrus och radikalnationalismen Medverkande: Tomas Poletti Lundström, docent i religionssociologi och doktor i religionshistoria samt forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR); Markus Lundström, professor i sociologi vid Karlstads universitet och doktor I ekonomisk historia. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
FREDAG 25 SEPTEMBER
9.30 – 9.50 Därför ska kyrkan syssla med kultur Samtal med Sven Milltoft och Kristin Windolf. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
10.00 – 10.20 Folkkyrkoteologi Medverkande: Bengt Kristensson Uggla, professor och författare. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
12.00 – 12.20 Manligheten och andligheten Medverkande: Joachim Berner, företagare och författare; Olle Lilljefors, präst. Moderator: Kerstin Dillmar, kaplan Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
13.10 – 13.55 Högerextrem kristendom på frammarsch Medverkande: Pekka Mellergård, läkare och författare; Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria och författare; Marie Demker, professor i statsvetenskap. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
16.30 Hur bygger vi andrum i städerna? Medverkande: Gert Wingårdh, arkitekt; Marta Bohlmark, arkitekt; Lena Sjöstrand, teol dr. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
12.00 – 12.20 Speakers Corner: Till folkbildningens försvar! Vad betyder folkbildningen – för demokratin, samhället och för oss själva? Nu blir det personligt! Röster från Folkbildningsscenen bjuder på berättelser, bekännelser och brandtal om människorna, mötena och miljöerna som förändrat liv, öppnat världar och format dem själva. Om kunskapens och kulturens kraft, om rätten att tänka fritt och tillsammans – och om varför folkbildningen behövs just nu. Kärlek, övertygelse och kampvilja: Länge leve folkbildningen! Medverkande: Jila Mossaed, poet, ledamot Svenska Akademien, Victor Estby, Bokdagar i Dalsland, Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen, och Pa Modou, folkbildare
Folkbildningsscenen Biljett: Ingår i entrébiljetten.
13.00 – 13.20 Boksamtal med Birgitta Ohlsson på Se Människan En personlig berättelse om cancer och världspolitik: från bröstcancer till akut leukemi, mitt i ett skakigt globalt läge. Om kampen för att leva när allt faller sönder, trots att hoppet och friheten känns allt avlägsnare. Birgitta Ohlsson i samtal med Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen Se Människan G02:10 Biljett: Ingår i entrébiljetten.
11.30 – 11.50 De aningslösa Tre berättelser om barnlängtan och kontroll över reproduktion, från nazismens mödrahem till dagens fertilitetsindustri. En bok om begär, makt, aningslöshet och människovärde. Vad är vi beredda att göra för att nå våra mål? Lotta Lundberg i samtal med Kerstin Dillmar, präst Sigtunastiftelsen. Scen Se Människan G02:10 Biljett: Ingår i entrébiljetten
15.10 – 15.50 Från Bibeln till Tredje riket Medverkande: Martin Aasbø Ringdal, pedagog och förmedlare i Voksenåsens hågkomstprojekt samt forskare vid Jødisk museum i Oslo.; Jesper Svartvik, teolog och präst; Hanna Liljefors, forskare Centrum för teologi och religionsvetenskap. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
16.30 – 17.15 Teologisk kulturkanon Samtal med Maria Küchen, Niklas Rådström, Maria Södling och Werner Jeanrond. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten
Lördag 17.30 Sverigefamiljen Via Finland, Sverige till det globala syd. Ett sekel av kvinnors erfarenheter knyts samman och synliggör hur klass, arbete och tillhörighet formas och omformas över tid. Om bildning och att försöka förstå sig själv genom historien om andra människors liv. Susanna Alakoski i samtal med Anders Claesson, kultur- och bibliotekschef Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten.
SÖNDAG 27 SEPTEMBER
10.00 – 10.20 Lidandet i vår tid – Meningslöshet och motstånd Medverkande: Miriam Sünder, doktorand vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion; Werner Jeanrond, professor i systematisk teologi. Moderator: Kerstin Dillmar, kaplan Sigtunastiftelsen. Scen Se Människan G02:10 Biljett: Ingår i entrébiljetten
13.30 – 13.50 Kulturarvet och sanningen – om bibelns Junia Medverkande: Mats Malm, litteraturvetare och översättare, tidigare ständig sekreterare av Svenska Akademien. Moderator: Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Scen: Teo i Tiden G02:02 Biljett: Ingår i entrébiljetten.
– Jag har fått behålla min idealism och mitt engagemang, säger Birgitta Ohlsson. Jag har fått en större mental styrka efter femtio cellgiftsbehandlingar och tar inte så illa vid mig längre av alla påhopp och nålstick i politiken. Jag är mer härdad – men inte förhärdad. I höst kommer hon till Sigtunastiftelsen för att berätta om sin nya bok Hon jag en gång var.
Birgitta Ohlsson har en särskild närhet till Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Den skulle bli hennes begravningskyrka om hon inte hade överlevt den aggressiva bröstcancern som drabbade henne 2021. Allt var planerat i detalj inklusive gravplatsen ute på kyrkogården. Nu kommer hon i flygande fart från ett valmöte i Uppsala och vi möts framför altarringen i kyrkan. Vem är hon idag och vilka livslärdomar bär hon med sig?
Det har inte varit enkelt för Birgitta Ohlsson att skriva boken om sin kamp mot två dödliga cancerformer inom loppet av tre år. Hon jag en gång var (Bokförlaget Forum) är en sårbar och ärlig skildring om att leva med skalligt huvud, likblek hud, ett ansikte utan ögonfransar och avklippta flätor. Hon ville skriva en bok, säger hon, för att ”jag saknar henne så mycket, hon jag en gång var.”
Vi har fått låna två stolar och sitter i eftermiddagssolen under de höga fönstren i kyrkans kor.
– Allt började med att jag missade en mammografitid i januari 2021. Jag hade fått tjänst vid National Democratic Institute i Washington våren 2020 men flytten blev försenad på grund av pandemin. Jag satt i videomöten dagarna i ända om det som hände i USA. Kongressen hade stormats, den amerikanska demokratin var attackerad inifrån och jag var intensivt upptagen av jobbet.
– Efter några månader upptäckte jag att något var fel. En sommarkväll när jag skulle natta mina döttrar kände jag en ovanlig stelhet i ena bröstet och armhålan. Dagen efter ringde jag min husläkare och blev akut remitterad till Karolinska sjukhuset för mammografi och ultraljud. Diagnosen var bröstcancer, spridd med metastaser till lymfkörtlarna i armhålan.
Under de kommande två åren fick Birgitta Ohlsson trettiofyra omgångar med cellgifter. Ena bröstet opererades bort liksom ett stort antal lymfkörtlar. Familjen var nu bosatt i Washington och själv arbetade hon heltid med demokratifrågor under hela behandlingsperioden. Efter bröstcancern hoppades hon att livet skulle återgå till det normala. Men i januari 2024 slog en ny cancer till – snabbt och utan förvarning.
– Vi hade haft en helt vanlig helg med barnen, sportat och shoppat när jag plötsligt började kräkas efter middagen. Nästa dag åkte vi till akuten och där konstaterades först att jag hade lunginflammation och svår blodförgiftning, sepsis. Jag hade dessutom fått terapirelaterad akut leukemi, orsakad av cellgifterna som skulle rädda mig från bröstcancern. Det drabbar bara en halv procent av alla bröstcancerpatienter och utan behandling riskerar man att dö inom ett par veckor.
Problemet var att hon hade nått sin livstidsdos av cellgifter. Läkarna prövade sig ändå fram med nya moderna cellgifter. Kroppen blödde men klarade inte mer och blodvärdena var kritiska. Efter femtio dagar på sjukhus var det enda som återstod en stamcellstransplantation men läkarna tvekade. Hon fick veta att femton procent dör av själva transplantationen och att tjugo procent riskerar att få tillbaka bröstcancern i en aggressiv form. Det är nu läkarna börjar tala om palliativ vård, att hennes kropp inte klarar en tyngre behandling – men Birgitta kunde inte ta in det. Kanske ett utslag av förnekelse, tänker hon, men också en järnvilja att inte ge upp.
– Jag talade mycket med min man, mina föräldrar och mina barn och fick – inte en uppenbarelse – men jag blev väldigt övertygad om att jag skulle göra en stamcellstransplantation. Det var mitt livs svåraste beslut, men allt gick bra och efter tre veckor skrevs jag ut från sjukhuset om än med vissa restriktioner.
– Mediciner kommer jag att behöva äta under resten av mitt liv för att hålla bröstcancern och leukemin i schack. Mitt immunförsvar är inte det bästa och det tar tid att komma i kapp med alla vaccinationer. Efter en stamcellstransplantation är man som en nyfödd bebis med noll vaccinationer i kroppen. Men det går framåt!
Birgitta Ohlsson kommer till Sigtunastiftelsens kulturhelg i oktober för att prata om sin nya bok ”Hon jag en gång var”.
Det är en hoppfull Birgitta som möter oss i Adolf Fredriks kyrka. Nu planerar hon inte längre för sin begravning utan för att leva och göra världen bättre. Hon har valt att vara öppen om sin sjukdom för att det kan hjälpa andra. Hon berättar också om trons betydelse genom livet, liksom tvivlets i mörka stunder.
– Jag har alltid haft lätt att finna andlighet och ro i kyrkan. Som liten gick jag i Örebromissions söndagsskola hemma i Tokarp utanför Linköping. Det gjorde alla eftersom det bara var Filadelfia som hade söndagsskola. Mina föräldrar har alltid varit aktiva i Svenska kyrkan och mina morföräldrar i Västerbotten var religiösa. Min man och våra döttrar tillhör den judiska församlingen och vår yngsta dotter blir snart bat mitzva.
– Men när jag fick bröstcancer fick jag problem med min tro. Jag blev jag nästintill gudsförnekare. Och när leukemin slog till blev det Bye, bye God!
I Washington vårdades Birgitta på ett jesuitiskt katolskt sjukhus i nästan femtio dagar. Där kom ständigt pastorer och erbjöd henne samtal men hon tackade länge nej. En askonsdag när allt kändes väldigt mörkt bjöd hon ändå in en svart kvinnlig baptistpastor som tecknade korset på hennes panna. ”Kom ihåg, o människa, att du är jord, omvänd dig och tro evangelium”. På nattygsbordet stod en ikon som hon fått av vännen och prästen Cecilia Wikström och runt armen hängde en Frälsarkrans. Hon minns hur hon stirrade på Nattens pärla och tänkte på orden: ”För att uppleva dagen måste man utstå natten”
– Jag känner igen mig i bibliska karaktärer som Job som upplevde sig utsatt för orättvist lidande. Varför händer detta mig, var också min fråga. Jag har försökt att göra gott i mitt liv och stöttat andra. Och ändå …
Birgitta har alltid stått nära sina föräldrar och de har gett henne mycket stöd. Pappan reste flera gånger till USA för att sitta vid hennes sida på sjukhuset. Mamman skrev långa innerliga brev med fina dikter, psalmer och intervjuer med människor som överlevt cancerdiagnoser. Hon minns dikten av Karin Boye:
Men det kommer nätter, de kommer och de kommer igen, då man måste se om sina gränser och flytta sina märken, då man måste finna sig till rätta med nya och förödmjukande upptäckter.
Det har gått några år sedan Birgitta Ohlsson skrev boken Duktiga flickors revansch. Det var samma år, 2017, som hon utmanade Jan Björklund om partiledarposten i Liberalerna. Problemet är inte att kvinnor satsar för högt, utan att de satsar under sin förmåga, var hennes budskap. Hon ville visa att hon stod för en annan typ av liberalism som inte samarbetar med högerkonservativa och auktoritära partier. När kritikerna försökte få bort henne tappade hon till slut lusten och lämnade politiken. Som alltid med ett visdomsord, den här gången citerade hon Ingrid Bergman: ”Framgång är att få det du vill ha. Lycka är att vilja ha det du får.”
Vem är då Birgitta Ohlsson idag efter otaliga sjukhusvistelser, operationer och biopsier? Är hon fortfarande den duktiga flickan?
– Ja, men den duktiga flickan har lärt sig att ta emot. När jag blev sjuk överraskades vi av den stora generositeten från arbetskamrater som kom med stora lasagnebrickor och erbjöd sin hjälp. USA kan verka hårt och kallt på många sätt – 27 miljoner människor har inga sjukförsäkringar – men det finns en fantastisk generositet hos amerikanerna. Som svenskar blev vi först förvånade och jag minns att maken sa: ’Tror de inte att jag kan laga mat till mina barn?’
I sitt Sommarprogram i P1 2024 delade hon ett visdomsord av Martin Luther King:
Vi måste acceptera begränsade besvikelser men aldrig förlora vårt obegränsade hopp. Så är det också för Birgitta Ohlsson, hon har inte förlorat hoppet. Visst kan hon sakna den hon en gång var, men kärnan är intakt.
– Jag har fått behålla min idealism och mitt engagemang. Jag har fått en större mental styrka efter femtio cellgiftsbehandlingar och tar inte längre så illa vid mig av alla påhopp och nålstick i politiken. Jag är mer härdad – men inte förhärdad.
Birgitta Ohlsson kommer till Sigtunastiftelsens kulturhelg den 16 – 17 oktober för att prata om sin nya bok hon jag en gång var. Du möter henne i ett samtal med Sigtunastiftelsens direktor Helle Klein. Läs mer
I vintras visade vi filmen ”Den svenska länken” på Gröna Ladan. Humoreliten med Henrik Dorsin i spetsen gestaltar berättelsen om den grå eminensen på utrikesdepartementet, Gösta Engzell. Med sin administrativa förmåga och starka etiska kompass kom han att rädda tusentals judiska flyktingar till Sverige.
Sigtunastiftelsens egen Gösta Engzell hette Harry Johansson. Han rekryterades från kristna studentrörelsen i Lund till att bli Manfred Björkquists assistent. Senare blir han chef för det Nordiska Ekumeniska Institutet som Björkquist grundar 1940 på Sigtunastiftelsen. Under kriget och nazisternas härjningar i Europa blir institutet i all hemlighet en sambandscentral för tyska motståndsmän.
En av de mest kända motståndsmännen hette Dietrich Bonhoeffer vars berättelse vi har berättat tidigare. Men det visar sig att det var betydligt fler antinazistiska motståndsmän som kom till Sigtunastiftelsen och utbytte information. Spindeln i nätet var Harry Johansson. Läs vår kultur- och bibliotekschef Anders Claessons spännande essä ”Den kristna länken”.
Förra året kom boken ”Tisdagsklubben – Amelie Posses antinazistiska motståndsrörelse” av Johan Erséus ut. En hemlig antinazistisk förening skapades av intellektuella i Stockholm under kriget. Manfred Björkquist och Harry Johansson samlade en liknande grupp som kom att kallas Sigtunagruppen. De sågs regelbundet under hela kriget och resonerade om hur de bäst kunde stötta den spirande demokratirörelsen som trots allt fanns i Tyskland och som offrade livet i kampen mot Hitler.
Som en röd tråd i Sigtunastiftelsens historia går alltsedan starten 1917 försvaret av människovärdet, bildningen och demokratin. Det kan handla om att värna det fria ordet genom diktarkonferenser på 1930- och 40-talen och att vi varje år ger generösa vistelsestipendier åt författare som behöver en rofylld plats för sitt skapande. Det kan också handla om vårt Abrahamsbarnarbete. Läs om de speciella julkrubbevisningarna som vi har i december. Kolla också in vårt symposium 5 september på temat Motståndskraft där vi lär av historien och tar ut riktningen för framtiden. Alla tre ordföranden för LO, TCO och SACO medverkar.
Till vår värdegrund hör även hållbarheten, den sociala och ekologiska. I samarbete med Eva Backen och Sigtuna Slottshonung har vi nu två bikupor där drottning Astrid regerar i den ena och prinsessan Ingegerd i den andra. Biodling och egen honungsproduktion hjälper oss att värna den biologiska mångfalden liksom kulturhistorien och hantverket. Låt dig inspireras av vår köksmästare Morgan Fredrikssons recept på en god skördesallad med honungsvinägrett.
Till Sigtunastiftelsen kan du komma som konferensgäst eller privatgäst. Här kan du i dialog med andra dryfta vår tids angelägna frågor eller bara njuta av underbar mat och musik eller leva en helg i retreatens förunderliga tystnad. Här får du bara vara dig själv.
Välkommen till humanismens högborg där gästfrihetens idé råder och försvaret av människovärdet aldrig upphör.
