En världsberömd formgivares avtryck i Sigtuna

9 juli 2024 – Artikel – Essä

TEXT: ANDERS CLAESSON

Carl Malmsten är en av Sveriges främsta möbelformgivare. Här i Sigtuna sätter han sin prägel redan 1918, då han tillsammans med arkitekten John Åkerlund skapar Sigtunastiftelsens unika Arts & Crafts-miljö. Samtidigt som hans internationella genombrott 1925 undervisar han också på Sigtunaskolans sommarkurser i slöjd! Hur kommer det sig då att han hamnade i Sigtuna? Sigtunastiftelsens kultur och bibliotekschef Anders Claesson följer spåren av kulturpersonligheten, pedagogen och formgivaren Carl Malmsten.  

Den världsberömda möbelformgivaren, pedagogen och kulturpersonligheten Carl Malmsten får en tidig konstnärlig och pedagogisk relation till Sigtuna. Genom sommarkurser i slöjd på Sigtunaskolan 1926-34, inköp av möbler till Sigtunaskolan, Humanistiska Läroverket och framförallt genom ett par möbelinteriörer på Sigtunastiftelsen 1918 och 1935, manifesterar han i Sigtuna tidigt sina nytänkande slöjdpedagogiska idéer och förstärker arkitekt John Åkerlunds unika Arts & Crafts-miljö på Sigtunastiftelsen.

Vänskapsband med Åkerlund
Anledningen till att Carl Malmsten bidrog med möbelinredningar på Sigtunastiftelsen, var framför allt vänskapen med John Åkerlund och anknytningen till Åkerlunds Arts & Crafts-inspirerade arkitektur. Malmsten inspirerade i sin tur Åkerlund vad gäller anknytningen till nationell hantverkstradition. Carl Malmsten var främst 20-talsklassicist – Swedish Grace – med inspiration från nationell tradition, både allmogetradition och svenskt Gustavianskt 1700-tal, med inspiration även från Arts & Crafts idéer förmedlade via Carl Larsson och Ellen Key.

Slog igenom 1916
Carl Malmsten slog igenom som möbelarkitekt 1916 med inredningen av Rådssalen i Stockholms stadshus som invigdes 1923 i en nationalromantisk stildräkt inspirerad av Arts & Crafts – en symbol för den nya representativa svenska demokratin. Malmsten får också flera priser på Hemutställningen på Liljevalchs, som var ett genombrott för den moderna svenska konstindustrin – “vackrare vardagsvara” – och bestod av bostadsinteriörer för arbetare för massproduktion.
Redan 1918 får Malmsten i uppdrag av John Åkerlund att skapa möbelinteriören till gästhemmets sällskapsrum på Sigtunastiftelsen. Åkerlund ritade självmöbler till övriga lokalinteriörer. Matsalens allmogesoffa med höga gavlar och utan rygg, där hemvävda bonader skulle hänga, var originella och inspirerade av de interiörer Malmsten sett på Skansen. Stolarna med organiskt rundade ryggar, som kan ses på fotografier från 1918, har också en tydlig allmogekaraktär. Idag finns dessa Malmstensmöbler inte kvar, men däremot en högst trolig interiör av Malmsten i den bortre rumsdelen i fil – ett sällskapsrum med piano. Denna interiör, som delvis kan ses på ett fotografi från 1918, har väggfasta enkla soffor och ett finare väggfast skåp utmed de snedställda takväggarna samt två fristående bord och stolar samt två hyllsektioner, karmstolar, ett runt bord och två väggarmaturer i trä. Karmstolarna har likheter med Malmstens prisvinnande karmstolar i Stadshusets rådsal som byggs vid denna tid 1916–23 och alla möbler har lätt utsvängda ben, som utmärker Malmstens möbler vid denna tid. Detta är en mycket värdefull tidig möbelinteriör av Carl Malmsten i linje med Björkquists och Åkerlunds ideal av en allmogemiljö för ”hemtrefnad” och gästfrihet.

Slår igenom internationellt – och håller slöjdkurser i Sigtuna!
1925 slog Malmsten igenom internationellt på Parisutställningen tillsammans med flera vinnande svenska designers och arkitekter, bland annat Uno Åhrén och Marie-Louise Idestam-Blomberg, som också kom till Sigtuna vid denna tid. De skapade sensation och Swedish Grace blev ett internationellt begrepp. Efter 1925 kom Malmsten att delta i flera prestigefyllda svenska och internationella utställningar och uppdrag. 1925–26 skapade han möbler till Konserthuset och Grand Hotel i Stockholm. 1930 inredde han med den internationella inredningseliten Waldorf-Astoria Hotel i New York och 1934 Rådspresidentens rum i NF-huset i Genéve.  Under samma tid, 1926 – 1934, bjuds Carl Malmsten in till Sigtunaskolan av rektorn och teologen Harry Cullberg för att ha sommarkurser i slöjd och inredning. Syftet är att skapa en föregångsskola i slöjd, vilket aldrig kom att fullföljas.  Sommarkurserna i slöjd och inredning kom dock att utgöra en viktig pionjärtid för Malmstens nytänkande pedagogiska idéer. Om en av de sista sommarkurserna 12 juni – 29 juli 1932 står det skrivet att lokalerna voro upplåtna för ”’Sigtunaskolans Slöjdkurser’ under Arkitekt C. Malmstens ledning. Ungefär 60 deltagare från Sverige och utlandet hade anmält sig till dessa.” Malmsten lockade nu en internationell elevgrupp. Sommarkurserna genomsyras av en nytänkande pedagogik, där elevens inneboende skaparlust och skönhetssinne – i enlighet med Arts & Crafts och Ellen Keys idéer – ska tillvaratas och kultiveras.

Pedagogisk pionjärstid
Kurserna i Sigtuna börjar alltså innan de mer bekanta Malmstensskolorna i Stockholm och Malmstens lokala slöjdkurser i andra delar av Sverige och Norge etableras. Sina pedagogiska idéer presenterar han för första gången i skrift 1921 och de utgör då ett nytänkande gentemot den internationellt uppmärksammade slöjdpedagogik med imiterande modellserier som etablerades av Otto Salomon på Nääs 1874. Malmsten kommer först att prova sin nytänkande slöjdpedagogik på just Nääs slöjdskola 1922-25, där motståndet mot hans nya slöjdpedagogik var starkt och där han i sina kurser förenar tekniskt kunnande, som utmärkte Nääs pedagogik, med utvecklandet av skönhetssinnet. Därefter fortsätter alltså Malmsten att mer fritt utveckla sin slöjdpedagogik på Sigtunaskolan. Motståndet till Malmsten fortsätter på Nääs till efter andra världskriget, då Malmsten ser behovet att utveckla sin pedagogik ytterligare på de uppmärksammade Malmstensskolorna Nyckelviksskolan på Lidingö 1945/55 och Capellagården på Öland 1960.

Rådsalen i Stockholm och på Sigtunastiftelsen
Den 29 juli 1935 beställer Sigtunastiftelsen en exklusiv inredning för Rådsalen, tidigare plats för bibliotek och arkiv, som fått en ny byggnad – 19 år efter Malmstens genombrott med Rådsalen på Stadshuset. Sigtunastiftelsen köpte därefter in ytterligare Malmstensmöbler; bland annat 45 stolar 1932-33, bordslampor för biblioteket 1935, fyra ”dyschor” beställdes 1942 och fyra gula “Farmors”-fåtöljer, som står i gästhemmets tidigare matsal. De köps antagligen köps in efter 1956, då de började serieproduceras i begränsat sortiment och Malmstens möbler blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Malmstensmöblerna i gästhemmets matsal och sällskapsrum står i en Arts & Crafts-inspirerad hemmiljö i allmogestil som skapats för hemtrevnad och gästfrihet. Möbelinteriören för Rådssalen har en mer högtidlig stil och representativ funktion. Malmsten behärskade båda dessa stilar väl.

Carl Malmsten och Arts & Crafts
Carl Malmsten var starkt inspirerad av både Carl Larsson och hans skrift Ett hem (1899) och Ellen Key och hennes skrift Skönhet för alla (1899), som i sin tur båda var inspirerade av idéer från den engelska rörelsen Arts & Crafts. Arts & Crafts var en kristen färgad estetisk och social rörelse och utopi från England inom hantverk, inredning, arkitektur, stadsplanering och trädgårdskonst i reaktion mot industrialisering, mekanisering och urbanisering och historiserande stilar. John Ruskin var filosofen och William Morris formgivaren av Arts & Crafts, där den egna traditionen – inte minst den gotiska medeltiden – utgjorde inspiration för en nutida funktion. De trodde på konstens sociala betydelse och önskade lyfta hantverkets och naturens betydelse för att skapa människovänliga och konstnärligt utformade miljöer. Arts & Crafts skiljde sig från de snarlika konstriktningarna Jugend, Art Noveau och Nationalromantik genom att det också var en livsstil och en politisk, social rörelse. 

Kristen humanistisk gemenskapsvision
Sigtunastiftelsens Arts & Crafts-inspirerade arkitektur av John Åkerlund i nära relation till naturen, med sin dialogiska vision och gästfria gästhem med Malmstensmöbler, kom i sin hemmiljö att gestalta en kristen humanistisk gemenkapsvision för möte och dialog, där kyrkan, folkrörelserna och samhället i övrigt idealt skulle mötas. I denna vision byggd på kristen humanistisk bildning, dialog och kontemplation var inte enighet målet, utan fördjupningen av den egna ståndpunkten – att tänka själv och kritiskt – i samförstånd. Ett exempel på denna social-etiska dialog i Sigtunastiftelsens hemmiljö, var möten mellan arbetsgivare, akademiker och arbetstagare på Sigtunastiftelsen från 1922, som startat redan 1912 i Johannisdal, och som med flera goda krafters hjälp resulterade i Saltsjöbadavtalet 1938 och den Svenska samförståndsandan. Då hade den modernistiska funktionalismen med Stockholmsutställningen 1930 – som Carl Malmsten kritiserade – och det socialdemokratiska svenska folkhemmet från 1932, börjat etableras i Sverige – en ny social och arkitektonisk nationell framtidsutopi som bröt med traditionen för att skapa ett nytt jämlikt samhälle och en ny jämlik människa. Men det är en annan historia. 

Profet i utlandet
Carl Malmsten var mycket kritisk till den modernistiska funktionalismens estetiska ideal och brott mot tradition, hantverk och skönhetsvärden. Malmstens traditionella möbelformgivning kom ändå att kallas en ”acceptabel modernism” på utställningen Swedish Exhibition of Industrial Arts & Crafts i det konservativa London 1931, där Malmsten ska ha nekat sitt direkta beroende av Arts & Crafts i dess eget hemland – vilket kanske främst gällde dess politiska sida. Carl Malmsten kom, tillsammans med Estrid Ericsson och Josef Frank på Svenskt Tenn, vilka mer bejakade den internationella modernismen, paradoxalt nog att bli en av det modernistiska svenska folkhemmets främsta möbelformgivare. Carl Malmsten kom dock aldrig att passa in i den modernistiska svenska folkhemmets självbild, där Bruno Mattsons moderna möbelformgivning passade bättre – “spagettimöbler” som Malmsten skämtsamt kallade dem, samtidigt som Malmsten blev en profet i utlandet.

Mångfasetterad och motsägelsefull
Den nationalromantiska övergångstid, då Sigtunastiftelsen gestaltas av John Åkerlund och Carl Malmsten, utifrån Manfred Björkquists och ungkyrkorörelsens kristna humanistiska vision om bildning och dialog, är mångfasetterad och motsägelsefull. Det är en tid där gamla idéer går i stöpet i första världskriget och samtidigt nya idéer under motstånd bryter fram i demokrati-, kvinno- och folkrörelser, liksom i nationalromantikens estetiska och kulturella motrörelse. Sigtunastiftelsens Arts & Crafts-inspirerade arkitektoniska miljö, i John Åkerlunds modererade form med viss förstärkning av Carl Malmsten, både understödjer och berikar Manfred Björkqvists och ungkyrkorörelsens byggnadsinnehåll och idéprogram, som bestämmer den arkitektoniska utformningen och dess symboliska innehåll. Arts & Crafts estetiska, etiska och sociala utopi om ett bättre och mer demokratiskt samhälle och en mer harmonisk och hemmahörande människa i samklang med kultur och natur samt en ändamålsenlig och kultiverad skönhet, bidrar i gestaltningen av Sigtunastiftelsens arkitektur och miljö, och kan i vår splittrade och polariserade tid av kriser fortfarande skönjas, upplevas och inspirera.

Onsdag den 4 september Carl Malmsten och Arts & Crafts

Vi bjuder in till en kväll med föredrag och samtal. Medverkande: Lena Blomquist, redaktör och medförfattare till Carl Malmsten – känd och okänd och Carl Johan Olsson, intendent på Nationalmuseum.

Boka föredragskväll